RÖDSKÅP
DIKTNOVELL
AV
SIW DAHLGREN
Drak är med andra ord en inhemsk
art av fjäril från
Östergötland, benämnd kovetenätfjäril
Visslare kan vara fjäril
fågel eller människa
UPPTAKT
Djupt inne i den mörkaste
snårskogen
fanns en gång en torparstuga
som kallades Rödskåp.
I denna lilla lilla stuga fanns ett skåp
i en varm
röd färg. De människor
som bodde
där återuppstod varje dag.
Trots korsdrag i trävirket
och irrfärder
på stigarna i skogen kunde
de hålla
modet uppe och leva vidare.
På denna lilla stugas
vindfång
fanns en raft, en
fjärilspuppa
som sovit
halva sitt liv.
Men en tid kanske i
vargtimmens
sista
sekund skulle en resa ske.
Hon skulle få vingar av
dimgrå
diamant och själv kallade hon
sig Drake och hade i sitt
tidigare
liv varit
en eldsprutande drake
men nu bara
av arten kovetenätfjäril.
I natt måste resan ske.
Puppan
brista. Hennes lilla kosmos
tändas i
henne lilla mikromage.
Vargtimme är den tid på
dygnet
strax före gryningen
när solen
går upp.
En tid då människans
kapacitet anses vara som
lägst
och döden som närmst
vid ett kritiskt läge
i
soluppgången.
Puppan spricker upp i ryggen
just i
gränslandet. Drake tänder
sin lilla motor och värmer
den till förtioengrader.
Sakta breder hon ut vingarna.
Magen känns het och
tvingande.
Är det nu det ska ske.
Varför är det så svårt att
återfödas.
Under sig upptäcker hon
myrstigar och människor
men även de onda troll
som gömmer sig i skuggan
och suger
glädje av all de möter.
Resan kan börja. Varför är
det så svårt att andas
Göstas lyse
Gösta cyklar i skogen
från morgon
till kväll.
Göstas lyse är svagt men
tåligt.
Han vet inte att det är en
snårskog han trampar i
så han trampar på
som ingenting hänt
och det har det ju inte
heller
gjort om tusen år.
Sen ställer han in cykeln
i garaget. Hans arbetsdag
är till ända
Myggliv
Nyss uppkomna ur
vattenspegeln
surrar de redan ilsket
mot tillvaron
Där uppe tallarnas
talarstolar hisnande onåbara
Drake flyger med vind
i ryggen
över gläntans älggräs.
Solgata svindelgata
virvelfallande
barn. Frys inte.
Mossdjur
Under en tuva lever
de och
arbetar.
De vet inte mycket
om
tallarnas talarstolar.
Ibland ramlar det ned
lite skräp från kråkornas bo
och skymmer
solen.
Men hur nu det är så suckar
de och makar undan stråna
och
överlever ännu en dag.
Mossdjur en art av djurlivet
så små att
de inte märks.
De lever längst ned i sista
trappsteget
av mossan.
Vanligen trampar man på dem .
Mera sällan ser de ljuset
av din ficklampa
Vingelben
Stubbarna har stormöte
i gläntans statshus.
Om yxhugg och hugskott
och
jägarnas bössor. Sådana
viktiga
ting.
En flyttfågel försöker
pipande
lyfta men det ser illa ut
när trollen
har full styrka.
Här är döden närvarande .
Men till sist läggs karriär
och
harakiri till handlingarna.
Snart är det fotboll i
gläntan.
Rast
Vi tar rast under träden.
Den här dagen sträcks
sommarens fingertoppar
ut mot
hösten.
Vi dricker augusti,
gräsrök och blåeld
längs vägen
Hisslingar
Fåglar, väsen
över Östgötaslätten
Sädesljus. Sommarens korta
blå ärmar springer
redan i linåkern.
Alla harungar växer
till moln
över slätten.
Kastanjernas kandelabrar
tänds i finsalen
och i skuggan har det stora
islandsbocket finaste
mossduken på.
Det är dags för kaffepaus
i bersån.
Rödskåp
Jag går uppför stigen.
Jag går uppför
trappan
till stugan.
Jag öppnar den lilla dörren.
Jag klappar den gamla katten
Jag dricker vatten
ur skopan i köket
Jag går in i den lilla
kammaren
Jag går fram till fönstret
för att se
på utsikten
Jag drar ifrån gardinerna
Då vaknar jag
och får inte veta
Stenjätten
Stenjätten lutar sig trött
mot ladan
I knävecken rostar tiden.
Om en tid eller så ska
han göra
sällskap
med dikten som ligger
bakom blåsippsbacken
Butiksråttan
Butiksråttan sprang för livet
genom
Stockholms Central.
Vakten var stor och massiv.
Vältränad och lydig
som en
blodhund.
Det kunde bara sluta på ett
sätt.
Det är rätt, ge honom
en spark till ylade
kärringarna
som sett
spektaklet.
När bytet var nedlagt på
golvet
gav dom
belåtet var sin spark
i rätt
riktning.
Solklart
fall. Inte ett strå i kors
Sådana troll finns.
Hare
Tidens vita hare
i dess morrhår lyser
stunderna bort
svindelgata solgata
Virvel fallande
avgångstid
Sakta formar stinsen
en skugga i gruset
Daggmasken
Jag ser väl upp
sa daggmasken ilsket
Man har väl tunnelseende
Sen kryper han vidare
längs stigen
Skogsmusen
Skogsmusens blanka
öga ett ögonblick
Hon putsar varje
strå av sin päls
med tassar av skogsljus
Glänta på dörren
En gång där i skogen
åt vi
våfflor och grädde.
Det var väl ingenting
märkvärdigt
med det.
Vanlig sylt och grädde
Men det upprepades aldrig.
I ravinens botten lyser ännu
ljuset.
Efter kraschen
Rätt omtumlad efter kraschen
Ganska förvånad att jag överlevt
Kliver jag ur min kvaddade
bil
vid dikeskanten
En lastbil bromsar in med ett
gnisslande
och ett ansikte frågar om jag
är skadad
Nej det är jag väl inte säger
jag och tittar
runt hjärttrakten
Då så, säger han lugnt och
åker vidare
med en
rivstart.
Snart ska väl dammet skingras
Eller vad tror ni
Efter den långa färden nådde
Drake till sist
ur skogen.
Långt där nere skymtade
ljusen från
stora vägen. Hon var
mycket
trött men vid liv.
Då när hon inte orkade mer
lyste de
första solstrålarna in i skogen.
Som alla vet tål inte troll
sol
Så sagan fick kanske ett
lyckligt slut
Vad tror ni
Utgiven i samband med SAFE:s
1 majfirande 2007.
Nässjö 2007
© Siw Dahlgren