Anders Hansens 1 majtal för SAFE 2015

 

1:a-majfirare och mötesdeltagare!

 

Sverige har förändrats och är ett land där välfärd och levnadsstandard glider isär allt mer. Klyftorna ökar mellan landsbygd och städer, mellan småstads- och storstadskommuner, mellan pensionärer, mellan människor i arbetsför ålder och mellan barn.

 

Inom flera välfärdsområden känner vi av nedskärningar som en direkt följd av att regeringen Reinfeldts plockade bort c:a 140 miljarder ifrån samhällets välfärdsfinansiering. Det är därför den andel som staten finansierar av välfärden har minskat i rask takt de senaste 8 åren. Sedan 2006 har staten kraftigt skurit ner inom bl.a. arbetsförmedling, arbetsmarknadspolitik, vuxenutbildning och socialförsäkringar.

 

Istället startar kommunerna arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsenheter. Kommuner hjälper arbetslösa och sjuka med nödvändig försörjning. Dessa uppgifter har staten vältrat över på landets kommuner utan att staten hjälper till med finansieringen. Det är detta som tillsammans med en varaktig massarbets-löshet på 8-10 % är den främsta orsaken till Nässjö kommuns och flertalet av landets kommuners usla ekonomi.

 

I spåren av massarbetslösheten ökar kriminalitet, missbruk, psykisk ohälsa och ekonomisk otrygghet. Enligt gällande lagar är människors behov inom dessa områden sådana insatser som i stor utsträckning finansieras av kommunen.

 

SAFE anser att staten måste bygga upp arbetsförmedlingen och skapa en arbetsmarknadspolitik värd namnet, som successivt får ner arbetslösheten till mer normala 2 %. Ökad sysselsättning och därmed ekonomisk trygghet, ger ökad efterfrågan och därmed fler jobb. Det ger dessutom kommunen ökade skatteintäkter.

 

Förskola och skola.

Det var i praktiken socialdemokraterna och moderaterna som styrde Nässjö kommuns skolpolitik förra mandatperioden och som efter valet 2014 fortsätter sitt samarbete. Det var dessa partier som drev igenom den av elever, personal och föräldrar så hårt kritiserade skolutredningen.

 

Sedan 2013 och fram till idag har barnantalet i förskolan ökat med motsvarande

5-6 avdelningar utan ökade personalresurser. Personal på förskolorna har därför tvingats ta emot fler barn med samma personalantal.

 

Inom grundskolan har antalet elever ökar med motsvarande 9-10 klasser från 2013 och fram till idag utan ökade lärareresurser. Då blir naturligtvis lärarens tid för varje elev mindre. Vi märker att många elever inte klarar kunskapsmålen och dessutom är Nässjö kommun bland de 10 i landet där skillnaden mellan bästa skolan och sämsta skolan har ökat mest mellan 2011 och 2014. Skillnaden har ökat från 9 % till hela 26 %.

 

Brinellgymnasiet är det alltför trångt trots att en större del av undervisningen förläggs till Träcentrum - det saknas klassrum, grupprum, arbetsrum och uppehållsrum. Brinells högstadium är för trångt.

 

Norråsaskolan ökar till hösten 2015 med 60 elever till 505 - där saknas redan idag grupprum. Åkersskolan behöver idag ytterligare fyra klassrum.

 

Vid Nyhemsskolan planerar man att sätta upp baracker för att få ytterligare fyra klassrum och en del klasser kommer att äta i klassrum. Till Hultetskolan flyttas alla femteklassare från Nyhemsskolan.

 

Runnerydsskolan byggs snart ut för att rymma 600 elever - prognosen för det planerade upptagningsområdet är 650-700 elever.

 

Ja, dessa exempel visar hur mycket brister det finns i planerna för framtidens skola i Nässjö kommun.

 

SAFE vill därför riva upp kommunfullmäktiges beslut om framtidens skola i Nässjö kommun. Vi vill använda Brinell enbart för gymnasiet. Vi anser att det är nödvändigt att behålla Centralskolan som 7-9 - skola - den rymmer c:a 100 elever mer än Brinells högstadium. Vidare vill SAFE bygga ut Nyhemsskolan till tvåparallellig F-6 - skola, öka upptagningsområdet något mot Runnerydsskolan och behålla Hultetskolan.

 

Äldreomsorg.

De senaste årens drastiskt höjda omsorgsavgifter har en avskräckande effekt på äldre personer - inte minst kvinnor - med väldigt låga pensioner, även om det finns en maxtaxa.

 

Hemhandling av livsmedel har höjts från 12 kr till 78 kr/tillfälle och hemkörning av en matportion har höjts från 5 kr till mellan 21-313 kr/tillfälle.

 

Avgiften för en timmes hemtjänst 313 kr/timme. Endast 25 % av omsorgsavgifterna kan betalas och hela 75 % måste skrivas ner. I årstakt är det idag 120 personer som avsäger sig beviljade insatser inom äldreomsorgen - insatser som en utredning har visat att personen egentligen har behov av.

 

Avgifter får inte göra äldreomsorgen otillgänglig. SAFE vill därför göra en kraftig sänkning av omsorgsavgifterna till en fjärdedel av nu gällande belopp.

 

Trots att kommunens äldsta befolkning över 90 år ökar de närmsta 5 åren, planerar socialdemokraterna och moderaterna att avveckla platser för kvalificerad äldreomsorg. Visserligen har utvecklingsplanen “Seniorens behov i fokus” lagts åt sidan, men den genomförs i smyg av socialdemokraterna och moderaterna.

 

SAFE vill behålla både demensboenden och äldreboenden i Anneberg, Bodafors, Forserum, Malmbäck och Nässjö. Äldre personer med stora omsorgsbehov ska kunna välja att bo kvar nära den bygd där de har levt och verkat.

 

Personal på äldreboenden i olika kommundelar kan med fördel erbjudas kompletterande utbildning i demensvård. Då kan närliggande äldreboenden och demensboenden samverka kring bemanningsbehov med bibehållen kvalité.

 

Parkgården.

Projekt “Framtidens Parkgården” går ut på att omvandla Parkgårdens seniorlägenheter till trygghetsboende med kooperativ hyresrätt. Tanken är att Parkgården ska ägas av en förening som bildas av Riksbyggen, Nässjö kommun och hyresgästerna. Förslag till hur den kooperativa hyresrätten ska utformas tas fram av en styrgrupp. I styrgruppen ingår kommun-styrelsens och socialnämndens presidium, kommundirektör, socialchef och Riksbyggen.

 

SAFE anser att det var fel att stänga in utredningen av Parkgården i en styrgrupp med ett fåtal politiker och tjänstemän som kan påverka.

 

Det är dessutom en tydlig tendens att kritiska synpunkter ifrån bl.a. dagens hyresgäster och pensionärsorganisationer filtreras bort ifrån styrgruppens utredningsarbete.

 

Antalet lägenheter i aktuellt förslag minskar från 81 till 71 fördelade på 8 treor, 55 tvåor, 8 ettor. Enligt styrgruppen ska den genomsnittliga storleken på lägenheterna ökar från 44,5 kvm till 53,5 kvm. Vid oförändrad hyresnivå skulle månadshyran i genomsnitt öka med c:a 1150 kr/mån. Styrgruppen räknar med en genomsnittlig hyra på 1 500 kr per kvm och år.

 

SAFE anser att det är bättre att behålla dagens lägenhetsfördelning i stället för att göra färre och större eftersom det idag står 255 personer i kö till en lägenhet på Parkgården. Dessutom har Linden 30-50 sökande till varje ledig lägenhet.

 

Enligt styrgruppens förslag kostar 10 av 23 lägenheter minst 6350 kr/månad på plan 5. På plan 4 kostar 13 av 24 lägenheter minst 6350 kr/månad. På plan 3 kostar 17 av 24 lägenheter minst 6350 kr/månad. Taket för bostadstillägget för pensionärer är 5000 kr/månad.

 

I upplåtelseformen kooperativ hyresrätt förhandlas ej hyrorna med hyresgäst-föreningen. Det är fri hyressättning som då gäller eftersom hyresgästerna också är ägare.

 

Flera av lägenheterna enligt aktuellt förslag blir för dyra för människor med hög ålder och låg pension. Det är den gruppen som både idag och i framtiden har behov av att Parkgården är ekonomiskt tillgängligt.

 

Investeringarna beräknas till hela 180 miljoner som ska lånas upp med kommunen som borgenär. Tillkommer gör Parkgårdens bokförda värde på c:a 55 miljoner. Det innebär att den kooperativa hyresrätten ska finansiera kapitalkostnader för 235 miljoner.

 

SAFE anser att Parkgården även i framtiden ska ägas, drivas och ges en välbehövlig renovering av Nässjö kommun eftersom Parkgården är en viktig resurs för hela kommunen. Det är dock helt fel att tro att människor som har stort behov av ett trygghetsboende har intresse av att vara delägare.

 

En traditionell renovering där man behåller dagens lägenhetsbestånd skulle innebära betydligt lägre investeringsbehov - c:a 35 miljoner.

 

*

 

Sverige har råd med en generell välfärd - vi är rikare än någonsin. Det som behövs är en politik för en rättvisare och mer solidarisk fördelning!

 

Anders Hansen, SAFE