Appelltal på SAFEs maj 2018

Att EU ska ha en gemensam försvarspolitik och ett framtida gemensamt försvar är inget nytt  - det är EU-anhängarnas och federalisternas mål.

Detta står i senaste fördraget – Lissabonfördraget. Där står också att medlemsstaterna, t ex Sverige, ska ställa civil och militär kapacitet till unionens förfogande och att varje land gradvis ska förbättra sin militära kapacitet – krigsmakten ska kosta mer. EU vill bli en militär stormakt – och inte bara en ekonomisk sådan.

EU har en egen myndighet för detta - Europeiska försvarsbyrån – eller som den engelska förkortningen är EDA.

Sveriges egen nationella försvarspolitik är med andra ord i princip underordnad EU även om den formellt är nationellt bestämd. Så blir det när EU tagit över bl a ansvaret för vår utrikespolitik.

De som vill skapa Europas förenta stater är inte dumma – de tar det steg för steg – ibland små och ibland stora och ibland i hemlighet. Och poängen är att det handlar om att genomföra – inte att lyssna till folket.

Tyvärr måste jag säga att vår nuvarande regering bestående av socialdemokrater och miljöpartister är medlöpare i denna utveckling. Hör jag någon enda gång någon från regeringen säga någonting klokt om fred, solidaritet och nationellt självbestämmande inom ramen för EU– nej icke.

Talet om fred inom EU handlar mest om att bygga militär kapacitet och gynna det militärindustriella komplexet. I Lissabonfördragets spår finns direktiv om att samordna och främja militär industri, samt skapa en europeisk marknad för krigsmateriel. Det är det det handlar om.

Det finns inte bara en gemensam utrikes och säkerhetspolitik inom EU. Det finns också en europeisk säkerhets och försvarspolitik. Här ska då EDA som är EUs försvarsmyndighet jobba för att samordna medlemsländernas behov av att harmonisera verksamheter genom sammanslagning och gemensamt utnyttjande av militär kapacitet. Och förstärka den europeiska försvarsindustrin. Häri är NATO en integrerad del, vi är halvvägs med i NATO genom EU.

Tanken är att man även ska kunna bedriva krig utanför EU enligt EUs egen hemsida.

Mycket av detta är 10-15 år gammalt och vad jag vet har inte mycket hänt sedan dess – EU har ju bl a varit i ekonomisk kris där man sugit ut Grekland till den milda grad för att gynna de tyska bankerna.

Men 2017 började det röra på sig. Regeringen och riksdagen i princip kuppade igenom att gå med i Pesco – ett mer strukturerat och fördjupat samarbete som förvisso stod med i Lissabonfördraget, men nu skulle Sverige med i detta enligt regeringen. Hur mycket tid för debatt ville man ge svenska folket – inte en sekund. Inte ens riksdagsledamöter som ogillar EUs uppbyggnad av krigsmakt fick chans att påverka.

2017 inrättade också EU en militär planerings och ledningskapacitet för att samordna EUs insatser. Detta sker utifrån EUs globala strategi på säkerhets och försvarsområdet som antogs 2016.

Till yttermera visso har det inrättats en EUs försvarsfond förra året. Den har två delar – en forskningdel som ska dela ut projektpengar för försvarsändamål på 5 miljarder kronor per år fr o m 2020. Den andra delen är utveckling och inköp. Här handlar det om 10 miljarder kronor per år fr o m 2020.

Tycker ni det är rörigt – får ni något sammanhang i detta. Om ni lyckas är ni att gratulera – jag lyckas inte. Det kräver rejäla studier för att kunna få allt att hänga ihop. Detta är brottstycken jag fått fram genom att läsa beskrivningar, fördrag etc. Och det från EUs egna hemsidor eller sidor knutna till EU – alltså inte från EU-motståndare.

Nej det är rörigt och det är precis i enlighet med vad jag sa i början – tyranniet kommer steg för steg, vi ska knappt märka det förrän fällan slår till och vi är fast.

Sedan kan man fråga sig om du måste kunna en massa detaljer utifrån det jag berättat. Nej det behöver du inte. Det är lätt att känna sig okunnig när det gäller de här sakerna. Känn inte så – om du tänker efter vet du tillräckligt och har tillräcklig livserfarenhet för att ändå förstå.

Det räcker med att veta att EU-anhängare och EU-etablissemang aktivt jobbar för att skapa ett Europas förenta stater med gemensam ekonomi, gemensamma skatter, gemensamt krigsmakt, gemensam arbetsmarknad utifrån lägsta möjliga nivå etc. Vet man det så räcker det för att alltid anta att beslut rörande EU inte gynnar folket utan bara dess etablissemang och medlöpare.

EUs anhängare försöker också framställa oss som vill ha ett självständigt Sverige som kan samarbeta globalt och därför ser EU som en tvångströja för klimatförnekare, rasister, lågutbildade och lantisar. Så var det i Storbritannien.

Tack Storbritanniens folk för brexit – nu ska vi kämpa för att Sverige lämnar EU – kämpa före en svexit och nationellt självbestämmande.

Uno Kenstam, SAFE