Insändare eller debattartikel till SMÅLANDSTIDNINGEN Ordet Fritt EKSJÖ

PENSIONSBEDRÄGERIET

Den politiska maktens och de ekonomiska eliternas agerande före och inför EU-omröstningen är tveklöst det största bedrägeriet mot svenska folket i modern tid men avvecklingen av ATP kommer inte långt där efter.
Om utförsäljningen av Sverige till stormakterna på kontinenten har det skrivits en hel del även i denna tidning och de som tagit till vana att se på tillvaron i ett klassperspektiv bör i dag för- stå meningen med EU och EU-systemet. Ty EU skall vara en bastion för de besuttna och en garanti för de marknadsliberala värdena. Detta är den verkliga meningen med EU och jämlikhetssträvanden göre sig inte längre besvär.
I och med införandet av valutaunionen EMU så ligger systemet fast och samhällsklyftorna kommer att vidgas med automatik.
Men orsakssammanhangen och kopplingen till EU vad gäller våra pensioner är fortfarande höljda i dunkel för de flesta.
Under Sveriges anpassningsperiod till EG och senare EU stod det tidigt klart för anpassarna och socialdemokraterna Kjell-Olof Feldt, Carl-Johan Åberg, Allan Larsson och Bengt Dennis att kollektiva fonder, ägda och förvaltade i löntagarnas intresse, inte sammanföll med Eus utan måste avvecklas och ge plats åt ett mer individuellt och kapitalanpassat pensionssystem och fondförvaltning.
Löntagar- och AP-fonder menade att ge arbetarna inflytande över näringslivet passade varken EU eller som garanti för ettpensionssystem som ATP.
1959 antog riksdagen ATP-reglementet(1959:291) där det slogs fast att ATP var en försäkring byggd på avgifter och arbetsinkomst er. Man strök under att ATP-medlen var satta under "särskild förvaltning" vilket innebär, att sådana medel inte får disponeras av regeringen - allt enligt Regeringsformen (RF 9 kap o. 8). Dessutom är det föreskrivet i grundlagen (RF 2 Kap 10 andra stycket) att retroaktiva skatter och avgifter är förbjudna.
1980:47 sid. 8 framgår det också att pensionsfonden är löntagarnas pengar.
Men så plötsligt och utan lagligt stöd slog den socialdemokratiska regeringen fast i en proposition (1983/84:50), att ATP-avgifterna skulle betraktas som skatt och därför var "statliga medel".
Glömt var grundlagen och riksdagsbeslutet. Glömt var att ATP skulle vara värdeförsäkrat och att ATP är en försäkring och att ATP-medlen var satta under "särskild förvaltning". Glömt var att sådana medel inte fick disponeras av regeringen och att retroaktiva skatter och avgifter var förbjudna.
Så här kan det gå när inte haspen är på! En fräckhet som saknar sin like! Folket skulle fås att glömma att ATP hade man själva betalt genom avgifter på årligt intjänade och beskattade inkomster under ett långt arbetsliv och att detta var enskild egendom.
1996 sänktes pensionen för de pensionärer som hade förvärvsarbetande make med 180 - 520 kr beroende på inkomsten och 1997 råkade änkorna ut för en konfiskering av sina pensioner.
För att motivera slakten av ATP drevs en uppifrånkampanj som beskrev ATP som för dyrt, för dåligt och otillräckligt och att AP-fonderna skulle vara tömda en bit in på 2000-talet eftersom ålderspensionärerna skulle bli fler och de yrkesverksamma färre. ATP-systemets slaktare påstod och påstår att försämringen var nödvändig. Detta är inte sant. ATP-systemet är ett alldeles utmärkt pensionssystem som med en smärre justering av arbetsgivaravgifterna hade fungerat bra långt in på 2000-talet.
Växlingen från kollektivt till individuellt system, från arbetsgivaravgifter till egenavgifter, innebar sänkta pensioner och högre vinster i näringslivet och var ett led i EU-anpassningen.
Det har funnits två garantier för pensionernas värdesäkring. Den ena buffertgarantin var Löntagarfonderna, som en av de borgerliga regeringarna konfiskerade trots att det var pengar som löntagarna hade avstått från i lön. Den andra garantin AP-fonderna har nuvarande regering och riksdagspartierna konfiskerat utan att dagens pensionärer fått nytta av dem för att återställa värdet på sina pensioner. Det är helt klart att den viktigaste frågan för många av landets pensionärer är det sänkta värdet på pensionerna, vilket inneburit att man årligen sedan 1999 förlorat en månadslön.
Att låta pensionärerna ensamma leva kvar i nittiotalets kris är en stor skam och jag förstår varför så många tvekar att rösta i årets val.

Nässjö 22/8 2002
Pelle Månsson, Safe-medlem