De senaste veckorna har det förekommit några artiklar i tidningen med anledning av att Narconon vill öppna behandlingshem i Lättarp. Man skulle kunna tro att det är psykiatrin och inte Narconon som ska bedömas, att döma av aggressiviteten i en del av artiklarna.

Den 23 maj kom ett par representanter för föreningen till socialnämnden i Nässjö (där jag är ledamot) för att informera om sitt arbete.

Här är några av mina intryck, som jag bygger på vad de sa då, det material de lämnade samt vad jag tagit reda på:

1. Brist på vetenskaplighet: Inga undersökningar med kontrollgrupper finns. Man skriver i sitt material, att 78 % av dem som gått igenom programmet klarar sig. När jag kollade den svenska undersökning som gjordes 1981 – och som fortfarande år 2002 citeras i Narconons trycksaker – visar det sig, att av 61 intagna personer var det 4 som ett år efter avslutat program helt avhållit sig från droger. Det blir i själva verket 6,6 % och inte 78!
Socialstyrelsen har gjort en undersökning 1996 av de personer som vidimerar Narconons förträfflighet och av metoderna i "reningsprogrammet" och kommer till slutsatsen att det inte finns någon dokumentation om de positiva effekterna eller eventuella bieffekters ofarlighet, samt att Narconons metodik strider mot att vi i Sverige bara bedriver behandling som grundar sig på "vetenskap och beprövad erfarenhet". Detta har inte satt några spår i presentationen av föreningen.

2. Kopplingen mellan Narconon och Scientologikyrkan: Det är inte Narconon som bemött de kritiska synpunkterna, utan Scientologernas egen informationschef och en medarbetare i Kommittén för Mänskliga Rättigheter (som inte är samma sak som FN:s kommission för mänskliga rättigheter utan en organisation som ingår i samma sfär som Scientologkyrkan), vilket visar sambandet Narconon - Scientologkyrkan. Representanterna som kom till socialnämnden menade, att Narconons samband med Scientologikyrkan begränsades till att man använder sig av L Ron Hubbards metodik, vilket alltså inte stämmer. När de som avslutning delade ut en del informationsmaterial, hade de också med sig boken "Scientologi – en modern religions teologi och utövning".

3. Hätskheten gentemot psykiatrin: Jag har inte insikter nog för att kommentera psykiatrin (har scientologerna det?), men det berör mig mycket illa att artikelförfattarna som slagträ mot psykiatrin utnyttjar tragedin i Stockholm, när en galning körde ihjäl två personer och skadade tiotals på en gågata. Jag tror att det är ett mer komplext samband mellan sociala och genetiska faktorer än så.

De två representanterna vid socialnämndens sammanträde hade samma hållning till psykiatrin. De sa: "Psykiatrin hatar vi, med dess elchocker, m m." I deras resonemang föreföll det som att all psykiatri var detsamma som tung medicinering.

I det material ("Psykiatrin skadar i namn av hälsovård") de delade ut, har jag kunnat hitta fler exempel på detta besinningslösa hat: Psykiatriker som personer hängs ut (bedrägerier, sexbrott, självmord, läkemedelsmissbrukare) piskning, kastrering, lobotomi tas upp som exempel på psykiatrins fördärvlighet, diagnoser som MBD/ADHD sägs vara en brännmärkning enbart för att kunna proppa i barnen droger (sant är dock att 4000 barn i Sverige får bl a amfetamin i mycket små doser, en behandling vars långsiktiga effekt knappast är ordentligt utredd), osv. Hade materialet varit svenskt hade ålakistorna från förr säkert kommit med också.

4. Känslan av manipulation: De två representanterna var trovärdiga som motståndare till allt bruk av droger. Samtidigt fick åtminstone jag dock känslan av att det var ännu viktigare att de kunde "sälja" Narconon till just oss, och därför försökte de kolla in oss åhörare och presentera bara lämpliga delar av sitt budskap. Jag ska ge ett par exempel på denna känsla av manipulation:

• Särskilt den ene representanten växlade i framtoning under informationen. Under ett par minuter svor han två gånger i varje mening och var burdust "macho". När ingen nappade på detta (han har tydligen aldrig varit i Smålands "bibelbälte" tidigare, vi är åtminstone 4 av 7 nämndledamöter, som är kyrkligt aktiva på olika sätt.), återgick han till en mer balanserad framställning. Att man kan visa engagemang på olika sätt är givet, men detta föreföll mig mera som teater och minskar trovärdigheten.
• En del av Narconons program består i en "reningsprogram" på tre veckor. När jag frågade om dess vetenskaplighet, backade de och sa att jag fick prata med deras konsultläkare. På detta sätt undvek man alltså besvärliga frågor. Har man arbetat med Narconon i 20-25 år, borde man kunna svara bättre än så – om man vill. I själva verket är Reningsprogrammet påhittat för 50 år sedan, och vad jag kunnat finna aldrig vetenskapligt belagt, utan tvärtom är inte alla droger fettlösliga (t ex alkohol), inte alla droger – inte ens de flesta – stannar i kroppen i årtionden, de flesta drogerna försvinner ur kroppen via levern, njurarna eller lungorna och inte via svettning, niacin hindrar i stället för stimulerar utsöndringen av fett ur fettvävnaden, osv (allt detta kommentarer till innehållet i reningsprogrammet enligt materialet vi fick).

5. Hubbards "metodik": Narconon tränar de intagna att kommunicera, etik och studieteknik (områden som ingår också i annan metodik). Vi frågade vid informationen vad personalen som för samtalen har för utbildning. "Erfarenhet är den tyngsta delen. Vi utbildar i den egna metodiken. Vi tillför inget akademiskt. Hubbards metodik är inte akademisk kunskap, men likställd med den." I själva verket verkar Hubbard sakna vetenskaplig bakgrund mer än avbrutna studier (där särskilt fysik och kemi gick dåligt).

På mig verkar detta mera handla om att tro än något att bygga en rehabilitering på. Informationschefen för Scientologerna skriver också, att metodiken på Narconon ska ses som en "andlig teknologi". Det finns t ex kristna organisationer som arbetar med samma klientel, men har en öppenhet vad gäller metoder och utbyte med den akademiska världen. Det känns mycket främmande att Narconon ställer sig på sidan av beprövad medicinsk erfarenhet och inte kan redovisa vare sig metodikens goda effekter eller hur eventuella bieffekter elimineras.

Det är så här man brukar uppfatta sekter: De är inte möjliga att förstå, utan att först acceptera kritiklöst med hull och hår. Deras fundamentalism gör, att oavsett vilka nya fakta som kommer fram, ändrar de inte uppfattning.
Det skulle kännas knepigt att som nämndledamot skicka någon med behov av rehabilitering till ett hem, där metodiken inte är utvärderad av utomstående enligt konventionella metoder och den vetenskapliga nivån inte är högre än att de resultat man redovisar är mer än tio gånger för höga (åtminstone i det fall jag kunnat undersöka själv)!

Wilhelm Brüggemann
ledamot i Nässjös socialnämnd för SAFE