Statistik och politik

Så här i valtider överöses vi av resultat på enkäter och opinionsmätningar. De som beställt enkäterna försöker vrida till de givna svaren i mer eller mindre hederliga tolkningar. Som vanlig väljare är det inte lätt att i sin tur tolka tolkningen. Se på KD:s SIFO-enkät om vårdnadsbidraget och föräldraförsäkringen.

Så här kan det gå till: Se allt i svart eller vitt. Inför sedan tre svarsalternativ. Det mittersta (grått) kan praktiskt nog hänföras till icke-vitt eller icke-svart, allt efter vad man vill få fram av enkäten.

Ett exempel: Tänk dig en enkät, där frågan är: ”Ska KD förbjudas som riksdagsparti?” med de tre alternativen: 1 Förbjud – 2 Valet avgör – 3 KD behövs i riksdagen. Väldigt få människor (kanske 1 %) skulle troligen vilja förbjuda KD som riksdagsparti att existera. Då kan man slå ihop alternativen 2 och 3, de som inte förbjuder och påstå att 99 % vilja ha KD i riksdagen.. Man gör helt enkelt uppfattningen ”inte-förbjuda-KD” till ”gilla-KD-helskarpt”.
Fast – tyvärr för KD – är det inte 99 % utan 4 % av ”verklighetens folk” som tycker så enligt opinionsmätningarna i verkligheten.

Så här har KD trollat med att negera svaren i sin enkät. 
Dessutom är det otydligt vad det egentligen står i enkätfrågorna, dvs vad folk egentligen svarat på i förhållande till vad KD egentligen ville ha svar på.

Se på svaren till frågan: Ska det vara obligatoriskt eller frivilligt eller förbjudet för kommunerna att erbjuda småbarnsföräldrarna vårdnadsbidrag?
Svaren fördelade sig: 30 % obligatoriskt, 51 % frivilligt och 19 % förbjudet.

Vad är det folk svarar på egentligen? Jo, frågan handlar egentligen om vem som ska bestämma om vårdnadsbidrag. Idag gäller det kommunala självstyret, när 123 av 290 svenska kommuner har infört vårdnadsbidrag.

En knapp majoritet (51 %) vill att det kommunala självstyret ska fortsätta gälla, så att kommunerna har möjlighet att själva säga ja eller nej till att införa vårdnadsbidrag. 49 % vill inte att kommunerna ska ha den möjligheten av olika och troligen motsatta skäl. 

Av dessa är det 30 % - enheter som vill ha ett obligatoriskt vårdnadsbidrag. Det är långt ifrån ens en knapp majoritet. Trots detta säger KD-ledningen säger att alla i hela landet ska få tillgång till vårdnadsbidrag. Det betyder att man vill ta bort det kommunala självstyret i denna del, oavsett att en majoritet enligt den egna enkäten vill måna om detsamma! 

I stället verkar KD vilja följa vad en knapp tredjedel (30 %) tyckte: Införa ett obligatorium.

Även om man räknar ihop allt ”icke-förbjudet” (som KD gjort) och får 51 + 30 = 81%, som (felaktigt) sägs gilla vårdnadsbidraget, så ligger ändå den större delen av svaren på ”frivillig” och kan inte tas till intäkt för att man ska införa ett obligatorium. 

Eller är det Orwell med sitt nyspråk som spökar (frivillighet = obligatorium)?
Så kan man slira på valfriheten! 

På ett liknande sätt kan man se tolkningen av svaren på frågan: Tycker du att riksdagen ska lagstifta om hur många månader pappan eller mamman måste ta ut eller ska föräldrarna själva få bestämma detta? 

Här frågar man om föräldraförsäkringen. Man hade kunnat ställa frågan som: "Tycker du att föräldraförsäkringen ska delas jämlikt mellan föräldrarna?", men antyder i stället ett tvång, att föräldrar ska tvingas vara hemma med sina barn - och får förstås svar därefter.

I detta fall tar man alltså avstånd från obligatoriet. Ingen vidare konsekvens, om det inte är så, att man tvångsmässigt måste tycka det är något fel med valfrihet som alla kan utnyttja.

Slutligen: Jag vill inte vara respektlös mot de familjer jag känner, där man, även innan vårdnadsbidraget infördes, stannade hemma enligt sin uppfattning om vad som var bäst för barnen. Men min vision är dock ändå att det som bäst svarar mot barnens behov är föräldraförsäkring för alla, tills barnet fyllt 3 år.

 Wille Brüggemann, SAFE-medlem