EU-frågan saknas i den politiska debatten

 

Nyligen röstade riksdagen igenom en grundlagsändring som bl. a. innebar att det skrivs in att Sverige är medlem i EU. Det är förvisso sant att Sverige är med i EU och att denna skrivning kan tas bort när vi går ur. Det tas som intäkt för att det inte spelar någon roll om det står med eller ej. Vänsterpartiet som har EU-utträde i sitt program röstade för grundlagsändringen med hänvisning till att det inte spelade någon roll att det stod med. Jag kan intellektuellt och logiskt förstå resonemanget, men tyvärr var det bara Sverigedemokraterna som förstod att det var en viktig symbolhandling att rösta nej till grundlagsändringen.

 

Vi är många i Sverige som ser det viktigt att behålla nationellt självbestämmande, begränsa EUs makt och även gå ur EU. Tittar vi tillbaka i historien är det inom den nationella ramen som utvecklingen av en välfärdsstat skett med stort inflytande för bland annat arbetarrörelsen i Sverige.

 

*

 

Inför valet 2010 lyste EU-frågan med sin frånvaro i valdebatten. Hur ska Sverige förhålla sig till det marknadsliberala EUs alltmer ökande inflytande över svenskt samhälle och politik debatterades inte.

 

Tyvärr blev det inte en rödgrön regering och jag har därför sedan valet läst en hel del artiklar och tidskrifter - kopplade till främst arbetarrörelsen - för att följa eftervalsdebatten. Inte heller i denna eftervalsdebatt syns EU-frågan som en väsentlig del. Detta trots att EU i hög grad dikterar den svenska politiken med ökad privatisering och försämringar på arbetsmarknaden. För den borgerliga regeringen är ju detta inget problem då deras politik är en kopia av EUs marknadsliberala inriktning.

 

Krisen för euron och flera av euroländerna hade varit en mycket bra ingång till en debatt om Sveriges förhållande till EU och EUs begränsning av det nationella självbestämmandet. Vi som är EU-motståndare utifrån vänster- och arbetarrörelsevärderingar lämnas tyvärr utan bra politiska alternativ på riksnivå för vårt motstånd mot EUs marknadsliberalism och fackföreningsfientlighet.

 

Uno Kenstam, SAFE-medlem, Nässjö