Krönika av Uno Kenstam
Valet 2010 ledde till
ytterligare fyra år med en borgerlig regering.
För oss som jobbade för en
rödgrön regering var det ett nederlag både röstmässigt och förtroendemässigt.
Det pågår en viktig
diskussion i de rödgröna partierna och främst publiceras givetvis artiklar och
böcker kring socialdemokratins framtid. Det är artiklar och böcker från före
och efter valet – en hel del gäller arbetarrörelsen/socialdemokratin globalt
och i Västeuropa.
Det finns mycket att fundera
över. Ska det bli mer av rödgrön politik som den varit bakåt i tiden eller ska
den förändras och i så fall hur mycket. Vad krävs för att bygga ett hållbart
samhälle ekonomiskt, socialt och miljömässigt.
I alla de artiklar och böcker
som kommit fram finns mycket tänkvärt alldeles oavsett som jag instämmer eller
inte. En liberal författare – Fareed Zakaria – skriver mycket om hur ett samhälle skulle kunna
byggas utifrån erfarenheter historiskt i boken ”Frihetens framtid”. Mycket av
det han skriver tål att reflekteras över oavsett politiks hemvist –
samhällsbygge måste diskuteras brett. Hur ska prioriteringen vara när det
kanske inte går att genomföra en bra konstitution och god demokrati i
fullständig harmoni. Till och med managementlitteratur kan ge input såsom Jim
Collins ”Good to great” som handlar uppbygget av
framgångsrika företag. Mycket av den litteratur med liberala förtecken som
kommer fram bygger på god moral och medborgaransvar – det handlar inte om att
låta kapitalismens girigbukar härja fritt. Sedan kan vi naturligtvis fundera
över hur profit och moral ska förenas och vilket tekniskt regelverk och socialt
sammanhang som ska balansera det hela. Den liberale filosofen och ekonomen Adam
Smith – som levde på 1700-talet - ler i bakgrunden. Varför titta på liberal
samhällsanalys – jo då vi lever i ett liberalt/kapitalistiskt samhälle blir
liberal och konservativ analys av ”det egna” systemet mycket intressant.
Som sagt så är debatten inom
socialdemokratin som når ut – debatten inom vänsterpartiet och miljöpartiet
sker i mer medial skugga. De tre partierna slickar sina sår var för sig och jag
hoppas bara att de hittar tillbaka till ett bra samarbete – det är det som kan
skapa ett alternativ till de fyra borgerliga partiernas samarbeta - om moderaterna
inte suger upp de andra tre borgerliga småpartiernas givetvis.
En bra debatt krävs i alla
fall för att det blå ska lämna plats för det rödgröna. Den senaste i raden är
Tony Judts ”Illa far landet”, som beskriver
utvecklingen och utmaningarna ur ett västerländskt perspektiv. Han tar en hel
del hjälp i analysen av Richard Wilkinsons och Kate Pickets
statistikbemängda bok ”Jämlikhetsanden”, där de med statistik beskriver hur mer
jämlika samhällen vinner både empatiskt, socialt och ekonomiskt. Tim Jacksons
”Tillväxt utan välfärd” ger inblickar i vilka begränsningar vi har att hantera
med vårt nuvarande leverne. Vad som händer i Sverige när kraven på politiken
ändras genom det föränderliga kapitalet och marknaders makt belyser Jenny
Andersson i ”När framtiden redan hänt”.
Tidskrifterna Fronesis och Tvärdrag ger den unga debatten röst liksom den
rödgröna antologi som gavs ut innan valet ”Vårt sätt att leva kommer att
ändras”, där unga personer med rödgrön inriktning skriver om framtiden.
Praktisk arbetarrörelsepolitik går att läsa om i Aron
Etzlers ”Trondheimsmodellen”, där ett framgångsrikt
arbetarrörelsearbete gjorts. Nilssons och Nyströms ”Den globala utmaningen och
jämlikhetens grunder” är en intressant om än en litet akademisk genomgång av
möjligheterna till full sysselsättning bland annat. En antologi om ”Nationalekonomi
för vänstern” - red Peter Gerlach - levererar ett antal perspektiv på hur
arbetarrörelsen/socialdemokratin ska navigera mot sina mål inom ramen för det
kapitalistiska systemet.
Det jag tycker fattas i
mycket av det som debatteras och skrivs är EU:s imperialistiska utveckling. EU
är ju ändå en institution som styr mycket av vår arbetsmarknad, minskar
fackföreningars makt och beslutar fram privatiseringar utifrån ett rent
marknadstänk. Eurokrisen är en stark varningsflagga, där EU är på väg att köra
över sina egna beslut och principer för att orka hantera krisen. Vägs inte EU:s
inflytande in blir diskussionen om vad vi vill tämligen rumphugget och
meningslöst.
-*-
SAFE gjorde ett uruselt val i
Nässjö. Att vi var med och höjde skatten för att minska konsekvenserna av
finanskrisen och att vi behöll verksamhet i kommunal regi – även då
privatiseringsdiskussioner dök upp – räckte inte för väljarna. Att det sedan
inte var helt enkelt att kunna klara av att hitta sätt att mildra effekterna på
kommunens verksamhet med kommunalt utförande under finanskrisen gjorde
naturligtvis sitt till. Så trots att vi lyckats med våra stora frågor under
tiden i majoritet och att vi i valet lyfte vi fram just detta att behålla
verksamhet i kommunal regi i vårt valprogram och i tidningsartiklar så föll det
inte väljarna i smaken. SAFEs framtid som lokalt
parti är naturligtvis mycket skakig. Nässjös väljare gick dessutom tyvärr
högerut. Arbetarrörelsepartierna gemensamt backade från 30 mandat till 25 (av
57 totalt). Räknar jag de rödgröna partierna finns det 27 mandat, men ändå
räcker det inte. Det finns alltså nu en övervikt av partier till höger i
fullmäktige.
-*-
Vi ska dock komma ihåg att
även om det blir ett rödgrönt styre i Sverige, så finns det starka motkrafter i
form av borgerlig media, starka kapitalintressen och privatiseringsivrare.
Hur ska vi då kunna lämna det
allt kallare blå samhället och få mer av ett rödgrönt? Ett starkt centralt mål
för samhällsbygget som är tydligt för medborgarna, där kittet måste vara
mångkulturellt (eftersom vi redan är där) och en stor individuell frihet
kombinerat med kombinerat med krav på ett stort ansvar för och bidragande till
samhället. Hänsyn måste givetvis tas till dem som av olika skäl har liten förmåga
att ställa upp. Går det att starta en debatt med en sådan inriktning kan det
vara en bit på väg.
Uno Kenstam, SAFE, Nässjö
Västanbog 1B
571 33 Nässjö
070 250 56 86