Kommentar till insändare 17 januari, som bemöttes av redchef Bo Andersson

 
Kalla saker vid dess rätta namn, t ex rasism!

 

Svar till sign. ”Lennart” SmT 17/1 2011.

 

Allt sedan 1930-talet var Per Engdahl ledande ideolog i flera av de större nazistiska och fascistiska organisationerna i Sverige. På otaliga sätt försökte han, som en av de nationella, framställa ”den judiska världskonspirationen” som det stora hotet mot svenskheten.

 

Han lyckades ju inte, så 1979 ändrade han strategi. Då skrev Per Engdahl i sin tidskrift Nysvensk rörelse: - Vi måste överge rasbiologin, den är föråldrad och ofruktbar. Sverige och svenskheten kan göras till ett grundvärde ändå. Nationen kan tänkas kulturellt, som en kultur byggd på svensk identitet och svenska traditioner.

 

Alltså: Samma nationalistiska mål som förut, med dold rasism, genom att begreppet ”ras” ersatt med ”kultur”.

 

Samma år, 1979, grundades organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS) med invandringskritik och kulturell nationalism som bärande idéer. År 1986 byter BSS namn till Sverigepartiet och 1988 byter man namn igen, nu till Sverigedemokraterna (SD).

 

SD lade vikt vid att verka vara ett seriöst arbetande parlamentariskt parti. Utifrån Per Engdahls nytänkta nationalistiska ideologi, och under den nye ordföranden sedan 2005, Jimmie Åkesson, har den normaliserade politiska stilen betonats allt mer. Ut med bombarjackorna, in med en prydlig Hägglund-look och prat om ”verklighetens folk”. Den nynazistiska facklan avskaffades som partisymbol och ersattes av en blåsippa. Nationalismen gjordes mysig och kläddes i folkdräkt.

 

Parollen ”Bevara Sverige Svenskt” från 1979 fick också en ny språkdräkt. I principprogrammet från 2003/2005 heter det numera ”Låt Sverige förbli Sverige”.

 

Kultur förändras och blandas upp. Det har skett under århundraden och sker än snabbare i dagens globaliserade värld. Det innebär inte att vi accepterar vilka yttringar som helst, t ex sådant som är kriminaliserat - förtryck, aga, mord och skadegörelse. Samtidigt behöver vi visa samhällets inställning genom att beivra brott individuellt, inte kollektivt, t ex alla av en viss religion. Tänk på vad Knutby skulle medfört i så fall.

 

”Kultur” är alltså inte något nedärvt i samma mening som hårfärg eller uppnäsa. I SD:s värld är det inte så enkelt. Där verkar ”kultur” vara något som sitter i generna.

 

”Ras” byttes mot ”kultur”. Olika ord, men samma unkna värderingar. Det är samma gamla rasism, nu senast i en insändare av ”Lennart” (som i och för sig inte definierar sig som sd-partist, men värderingsmässigt verkar vara av samma skrot och korn). Han likställer skillnaden mellan två folkslag – svenskar och irakier - med skillnaden mellan katter och hästar. Med det gör han skillnaden just biologisk i stället för kulturell, till att handla om ”ras” i stället för ”kultur”. Nationalismen var redan på 1800-talet en grogrunden, när rasismen växte sig starkare, och här ser vi samma tendens.

 

Heder till tidningens redaktör, som tar klart avstånd från insändar-”Lennart”.

 

 

Wille Brüggemann, Nässjö

 

Fotnot: Insändaren publicerades i SmT den 22/1 2011, dock inte del av texten ovan som är kursiverad.