ÖPPET BREV TILL                                                                                                                                                                         Barn- och utbildningsnämndens ordförande Leif Ternstedt

UTAN FÖRSKOLLÄRARNA STANNAR SVERIGE – DET MÅSTE KOMMA TILL EN LAG SOM MINSKAR BARNGRUPPERNA!                                                                                                                                                         

Dagens förskola ser annorlunda ut mot förr med den nya skollagen som kom 2010. Större krav och hela tiden utökade arbetsuppgifter i utbildningssyfte läggs på förskollärarna. Undervisningen går ut på att stegvis integrera förskolebarnen till grundskolan med att föra in pedagogiska verktyg i leken. Med sin egen målsättning och med själ och hjärta har förskollärarna mött upp kraven både på sig själva och vad kommunen förväntat sig av dem. FörskoleUpproret 2018 har visat hur oskyddat förskollärarnas tuffa arbetssituation har sett ut och som de fortfarande har att brottas med – stora barngrupper, få personal, inga vikarier o.s.v.

                                                                                                                                                                Och detta har kostat på! Det är här det går att se hur ohälsan tagit ut sin rätt med stor sjukfrånvaro och utbrändhet. Detta sker nationellt. Här har myndigheten Arbetsmiljöverket en stor uppgift. Rätt riktning skulle vara att lagstifta om barngruppernas storlek. Att minska storleken på barngruppen vore det mest fulländade framtidsmålet, vilket säger sig självt. Tiden räcker till och tjänar syftet att lyssna in och se varje enskilt barns förmåga. Och med den tid som finns och behövs – kan lärarna även släppa den stress som hotar deras hälsa. Den minskade gruppen och därmed mer tid för varje barn, skulle även öka helheten mellan förskollärarnas kunskaper och skollagens norm – utan att de riskerar sin hälsa. En lag skulle skydda lärarna och ge dem en starkare ställning utåt och i den egna verksamheten. Troligtvis skulle de förskollärare som tidigare av ohälsa tvingats lämna sitt arbete, kunna återkomma till sin förskola igen om arbetsvillkoren förbättrades på det här sättet.

I skollagen står att ” Utbildningen skall vila på vetenskaplig grund och på beprövad erfarenhet”.  Symbiosen mellan dessa båda läror smälter bäst samman om förskollärarna får ett bättre utgångsläge än vad de har nu.

Ta på allvar vad förskollärarna säger om de eskalerande problemen. Vad politikerna gör för att hitta ut ur förskolans problematik, är att försöka skapa en samsyn med förskolans pedagoger hur man ytterligare kan krama ur effektivitet i deras arbetsmetoder – och sedan pressar in resultaten i de alltjämt otillräckliga resursramarna. Det här är krav som tvingar pedagogerna att utföra gränslösa prestationer. Förskolan inhyser levande varelser både små och stora. Förskolan är ingen mekanisk fabrik där man arbetar efter en löpande-band-teori enligt en skrivbordsmodell. Skolverkets riktmärken för förskolans verksamhet är framtagna ur pedagogiska principer – så låt då pedagogerna vara just pedagoger!   

I Nässjö kommun har förskolan låg personaltäthet, med stora barngrupper, låg andel legitimerade förskollärare och en sjukfrånvaro på c:a 8%. Förskolan står dessutom inför ett införande av en ny läroplan (LpFö18) som innebär ökade kvalitetskrav. Under dessa förutsättningar är det viktigt att barn- och utbildningsnämndens politiker gör regelbundna verksamhetsbesök och har en direkt dialog med personal/pedagoger i förskolan. Tydliga signaler kommer från förskolan om en alltför hög arbetsbelastning och extrema svårigheter att rekrytera behörig personal samtidigt som behovet av platser ökar kraftigt. Detta klargjordes tydligt i Förskole-Upproret 2018.

Med låg personaltäthet, stora barngrupper och ett ökat antal barn med särskilda behov är det viktigt att Nässjö kommuns förskola minskar barngruppernas storlek till högst 15 barn per avdelning i åldern 4-5 år och högst 12 barn per avdelning i åldern 1-3 år.

Vi behöver också öka personaltätheten från 5,4 barn per pedagog till 5,0 barn per pedagog. Då kan även barn med särskilda behov få sina behov tillgodosedda inom ramen för den ordinarie verksamheten.

Äskade pengar, var de än kommer ifrån, till förskolans verksamhet garanterar inte en kontinuitet i lärarnas framtida planeringsarbeten och är därför inte heller hållbart i längden! Pengar för verksamheten måste därför tryggas genom att säkerställas. På regeringsnivån måste pengar till förskolan öronmärkas.                                                                                                                                                              

Ni politiker i barn- och utbildningsnämnden, föreställ er själva vad som skulle hända om Sveriges förskollärare bestämmer sig för att gå ut i strejk p.g.a. sin hälsofarliga arbetsmiljö och föräldrarna inte kan lämna sina barn till förskolan. Då stannar Sverige! Vem är då barnens föräldrar? Jo, det är alla de som vanligtvis går till sina jobb varje dag!                                                                                                         Sådan makt har den eniga förskolan. Faktiskt större makt än vad den övriga ordinarie skolan har.                                                                                                                                                        

Mina frågor är:

- Hur ser du Leif Ternstedt på initiativet att med förskolans lärare verka för Nässjös framtida förskola och unisont skapa den hållbar, trygg och kvalitetssäkrad. Skulle du själv kunna ha egna idéer och tankar över denna fråga?                                                                         

- Har du någon idé om hur man skulle kunna säkerställa att medel garanterat finns så att förskollärarnas framtidsplaneringar och projekt som redan igångsatts inte raseras?

- Hur ser du på möjligheterna att minska barngruppernas storlek och att öka personaltätheten i Nässjö kommuns förskolor?  

- Angående en lagstiftning. Hur ser du på det? HUR och VEM har förmågan att med ett starkt ledarskap väcka frågan om inte vi politiker gör det? Och med ett eget ansvar och stöd till förskollärarna och deras önskemål om en lag, som skulle skydda dem från en skadlig arbetsmiljö och samtidigt stärka dem i sin uppgift att få vara just pedagoger enligt kommunens önskan och skolverkets riktlinjer! Hur hjälps vi åt? Vi måste börja någonstans och varför inte här i Nässjö? Skulle du kunna vara den som tar det ansvarsfulla och djärva uppdraget att göra Nässjö till den kommun som-kan-göra-skillnad; och vara den, som väcker upp frågeställningen till andra kommuners beslutsfattare? Och att ni politiker solidariskt sammanlöper på det nationella planet och riktar ett enat UPPROP till regeringens skolminister Anna Ekström. Det här skulle vara en politik som visar på ett starkt engagemang och ansvar, som kommer att skapa nya förutsättningar och nya ingångar – och det är vad den nationella Förskolan behöver! Betänk att förskolan och dess unga elever är den första viktiga länken i en lång och utvecklande kedja – små blivande skapare av det framtida samhälle vi alla ska leva i.                

 

Nässjö den 8 april 2019                                                                                                                                        

Jill Angelis   SAFE