Inför EU-omröstningen 1994 brukade jag hävda att EU-anslutningen undan för undan kommer att mala sönder socialdemokratin i Sverige. Det är nämligen omöjligt att inom EU föra en traditionell socialdemokratisk politik med betoning på full sysselsättning, en väl ut utbyggd skola och omsorg, ett starkt trygghetssystem och en rättvis skattepolitik som innebär att den rike betalar väsentligt mer i skatt än den lågavlönade.

Den socialdemokratiska regeringens politik 1994-98 kunde inte ha varit ett tydligare exempel! Det katastrofala valresultatet för (s) - det sämsta sedan 1920-talet - är därför inget att förvåna sig över.

Glädjande nog hjälpte det inte med knepet att förlänga riksdagens mandateperiod från tre till fyra år för att få väljarna att glömma den nedskärningspolitik som har varit. Därför räckte det inte med lite senkommet valfläsk i form av enhetstaxa på dagis för att rädda (s) från det välförtjänta valnederlaget.

Den diskussion som dykt upp i valets kölspår om att valnederlaget främst skulle bero på Göran Perssons ledarstil är inget annat än en skendebatt. Med Mona Sahlin som statsminister hade nog valet gått ännu sämre - (s) hade kanske hamnat nedanför 30%-strecket.

Katastrofvalet för (s) står istället att finna i den politik som partiet har fört sedan 1994. Då tog socialdemokraterna tillbaka makten från Bildt-regeringen genom att inge väljarna förhoppningar om en återgång till traditionell socialdemokratisk politik, där kravet på full sysselsättning skulle sättas i främsta rummet.

Chocken måste därför ha blivit stor hos många (s)-väljare när regeringen på flera områden fortsatte högerregeringens politik - ja på vissa håll gick man ännu längre! Särskilt tydligt blev det man sänkte a-kassan från 80% till 75% av lönen våren 1995. Där knäcktes nog förtroendet för (s) hos många! Att man senare åter höjde a-kassan till 80% genom att höja a-kasseavgiften hjälpte föga...

En lång rad andra nedskärningar har följt som hårt har drabbat sjuka, handikappade, äldre ocb andra utsatta grupper i samhället.

Det allvarligaste är kanske höjningen av egenavgifterna från 1,95% till dagens 6,95%. Detta är i realiteten en skattehöjning som hårdast drabbar de lågavlönade. De höjda egenavgifterna har också hårt drabbat kommunerna, eftersom egenavgiften är avdragsgill och därmed minskar kommunalskatten. För Nässjös del rör det sig 1999 om ca 46,5 miljoner i förlorade skatteintäkter... Detta är detsamma som 186 förlorade kommunala tjänster!

Den av (s)-regeringen genomförda höjningen av egenavgifterna är alltså en av grundbultarna till att den kommunala ekonomin här och i andra kommuner så drastiskt har försämrats de senaste åren.

Detta är i sin tur en viktig orsak till de väldiga nedskärningar som skett inom kommuner och landsting, vilket hårt och direkt har slagit mot sjukvården, skolan, barn- och äldreomsorgen. Inte minst har tiotusentals kommun- och landstingsanställda mist sina jobb p.g.a. detta!

Allt detta har skett i en tid när landet har långt över en halv miljon arbetslösa. Här ligger väl också (s)-regeringens största misslyckande - att inte ha fått ner arbetslösheten. Man kommer inte ens att kunna uppfylla den egna blygsamma målsättningen att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 - än mindre att skapa full sysselsättning i landet!

Men nu är riksdag och regering i full färd med att göra riksbanken helt självständig och att den ska ha som övergripande mål att inflationen inte får överstiga 2% om året. Detta betyder att man strävar efter en fortsatt hög arbetslöshet på totalt omkring 10%. En förutsättning för att hålla inflationen nere är nämligen en hög arbetslöshet...

Allt är egentligen en anpassning till den europeiska valutaunionen (EMU). Men den hoppfulle tror kanske att EU-politiken nu ska ändras när så många länder inom unionen har fått en socialdemokratisk regering. Kanske kan man gemensamt agera för att stoppa kapitalets och valutaspekulanternas ökande makt.

Hoppas kan man ju alltid göra. Men när EU-parlamentet i höstas röstade om att reglera valutaspekulationen med en skatt så "avvisades dessa tankar bestämt" av nästan hela parlamentet, inklusive den socialistiska gruppen (där de svenska socialdemokraterna ingår). Endast fyra (4) av dessa röstade för en skatt på valutaspekulation.

Omröstningsresultatet säger kanske mer än något tillståndet bland socialdemokraterna inom EU idag...