Hur ska Individ- och Familjeomsorgen (IFO) i Nässjö se ut framöver?

Det mesta av verksamheten hos Individ- och Familjeomsorgen (IFO) är lagstyrd. Detta begränsar möjligheterna att anpassa budgeten i spartider (de två senaste åren har ca 75 % av nämndens underskott berott på lagreglerad verksamhet).

Socialbidragen, också benämnda ekonomiskt bistånd eller försörjningsstöd, är lagreglerade. De ökar nu p.g.a. statliga försämringar av trygghetssystemen och står för den största delen av underskottet i IFO.

Lagregleringen ökar trycket på IFO som ”sista instans”. Verksamheter som berör andra nämnder och myndigheter, t.ex. ungdoms- eller arbetslöshetsfrågor, bör få något form av samarbetsorgan.

IFO har avtal med bra hem, om institutionsvård behövs. Men kommunen har sedan länge hellre öppenvård istället. Nässjö har också högre kompetens på vissa tjänster. De egna insatserna är alternativ till institutionsvård. Men en del är förebyggande insatser. Dessa ger tydligast effekt på lång sikt.

Att ta bort förebyggande insatser kan kosta mer senare. Framför allt i form av mänskligt lidande, men också genom att fler behöver dyr institutionsvård. Kommunen mister yrkeserfarenhet, t.ex. när nu fältassistenterna försvinner. Det försvårar även uppdraget enligt Socialtjänstlagen, att IFO ska vara väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen.

De kortsiktiga och rent finansiella besparingarna kan alltså ge fördyringar på sikt!

För 3 år sedan gjordes en utredning av kostnaderna inom Vuxensektionen. Den visade att Nässjös stora öppna verksamhet inom missbruksområdet inte lett till att institutionsvård var lägre än i jämförbara kommuner. Alla förslag i denna är genomförda och dessutom flera andra nedskärningar. Budgetramen kan behöva höjas i stället för att frysas nästa år.

IFO har utsatts för ett omvandlingstryck, som tvingar fram förändringar. Här handlar det dock om t.ex. att barn ska kunna få en bra uppväxt. Ett finansiellt underskott är inte bra, men ett medmänskligt underskott är ännu värre.