”Marknadsmyter och andra nyliberala fabler”

– reportage från en föreläsning av Daniel Ankarloo i Nässjö,

lörd. den 17 oktober 2009.

Ankarloo är lektor i socialt arbete på Malmö högskola och har bl.a. skrivit böckerna ”Kris i välfärdsfrågan” och den nyutkomna ”Marknadsmyter”.

Den senaste boken är en kritisk granskning av en rad nyliberala påståenden. Marknadsekonomin är den enda vetenskap som definierar världen på ett negativt sätt; ”marknaden” är perfekt, fungerar den inte är det något annat som det är fel på. Följden av detta blir en snedvriden världsbild. Nyliberalismen påminner mer om en religion där vissa trossatser är de ”rätta”. Man kan även jämföra med en del vänsterretorik som kan vara av snarlik religiös karaktär. Ankarloo menar att nationalekonomer är sekterister.

Han är kritisk till nyliberala debattörer som Johan Norberg. Norberg räknar bara i procent men inte i kronor och ören när han påstår att det har skett en ekonomisk utjämning i världen de senaste årtiondena. Men enligt Ankarloo har ojämlikheten i världen i stället ökat.

Han är även kritisk till det stora användandet av ”köpkraftskorrigerade valutor” när man jämför den ekonomiska utvecklingen mellan olika länder. Medan en del livsmedel kan vara billigare i u-länder så kan de rika ländernas industrivaror vara betydligt dyrare. Han betonar att världshandeln inte sker i köpkraftskorrigerade valutor – då handlar man för det riktiga värdet som valutan har. Detta värde även användas vid jämförelser mellan fattiga och rika länder – och när man gör det syns det att ojämlikheten i världen har ökat.

Sverige är ett av världens rikaste länder och har varit detta i många årtionden. Sverige har dock sjunkit i välfärdsligan (men inte så drastiskt som högern påstår) – och detta har skett samtidigt som det skett många avregleringar i vårt lands ekonomi. En mer nyliberal ekonomisk politik har alltså inte fört Sverige uppåt i välfärdsligan – i stället är det precis tvärtom.

Sedan 1981 har Sverige haft en sjunkande offentlig sektor. Den har sjunkit med flera procentenheter. En procentenhet motsvarar ca 30 miljarder kronor. Skulle vi haft den offentliga sektorn kvar på samma nivå som 1980 skulle dess budgetnivå varit 150 miljarder större. Även de offentliga investeringarna har minskat.

Det sägs ofta att försörjningsbördan ökar nu när pensionärerna blir allt fler. Ankarloo har kollat Försäkringskassans uppgifter. Det visar sig då att i relativa tal har pensionerna legat still. Den ekonomiska tillväxten har varit större än vad pensionsutbetalningarna har ökat. Utgifterna i socialförsäkringssystemet har minskat i % sen 1990. De 700 miljarder som betalats in i ATP-systemet har varit ett översparande. Det har betalats in mer i avgifter än vad det har betalats ut i pensioner.

När folk betalar mer i skatt ger detta också en ökad sysselsättning. Den ökande sysselsättningen i Sverige sedan 1970 har till 80 % skett i den offentliga sektorn. Det är neddragningar i den offentliga sektorn som skapar stor arbetslöshet. Statsbidragen till kommunerna har sänkts procentuellt under åren.

Det är i den offentliga sektorn - staten, landstingen och kommunerna – som möjligheten att återgå till full sysselsättning finns som bäst.

Sammanfattningsvis var det en mycket intressant och lärorik föreläsning som Ankarloo gav. Den gav bra argument för att driva en vänsterpolitik för solidaritet och jämlikhet i den kommande valdebatten.

Thomas Erixzon