Trött på alla ja-sägare

Klyftorna mellan rik och fattig har ökat starkt i Sverige. Ändrade skatteregler har konsekvent gynnat de rika och välbetalda; det har även den individuella lönesättningen på arbetsmarknaden gjort. "Ökat jämlikhet" var en gång i tiden en stark valslogan för socialdemokratin - när såg ni det på en s-märkt valaffisch senast?

Huvudmålet för regeringen är inte längre att bekämpa arbetslösheten - antalet arbetslösa ligger nu stadigt på en nivå runt en halv miljon.

Under 90-talet avskaffade socialdemokraterna tillsammans med de borgerliga ATP-systemet - pensionerna kommer drastiskt att försämras för landets blivande pensionärer. Man har infört en karensdag i sjukförsäkringen och försämrat sjukersättningen - vilket hårdast drabbar de lågavlönade.

Avregleringar, utförsäljning och privatisering pågår för fullt. Sjukhus säljs ut till högtsbjudande; vårdhem och daghem läggs ut på entrepenad i flera kommuner. Antalet privatskolor för de välbeställda ökar hela tiden. Detta samtidigt som orimliga nedskärningar skett inom sjukvård, äldreomsorg och skolor i hela landet.

En rad privata tågbolag har nu övertagit driften på halva järnvägsnätet i Sverige - med åtföljande kaos för biljettförsäljning och tågtrafik. Telia är på väg att säljas ut på börsen. Postgirot ska bjudas ut till privata spekulanter - ca 6000 postanställda riskerar nu att mista jobbet och de flesta postkontor i landet läggs ner.

Det mesta av detta har skett med den socialdemokratiska ledningens aktiva medverkan och varit ett led i landets anpassning till EU. Det välfärdssamhälle som Hjalmar Branting, Ernst Wigforss, Gunnar Sträng m.fl. var med om att bygga raseras nu av Göran Persson, Mona Sahlin, Björn Rosengren & co!

Detta skulle inte varit möjligt utan medverkan från alla dessa ja-sägare och svansviftare; medlöpare som alltid nickat bifall till makten. Personer likt de som nu är för EMU därför att överheten så vill.

Ett svenskt inträde i valutaunionen kommer ytterligare att skärpa högervridningen. Arbetslösheten riskerar att öka, liksom klyftorna mellan fattig och rik. Makten över svensk ekonomi försvinner bort till några välbetalda, högerinriktade personer i den Europeiska Centralbankens styrelse, med säte i Frankfurt, Tyskland.

Heller en enda som vågar säga ifrån, än hundra svansviftare och nickedockor!

Thomas Erixzon, Nässjö, febr. 2000