Elevansvar och –demokrati i skolan

Nässjös kommunfullmäktige har nyligen beslutat om en skolplan. Skolplanen talar om vad politikerna i Nässjö vill att förskola, grundskola, gymnasium etc ska jobba litet extra med. Det som står i skolplanen grundas på läroplaner och andra statliga beslut och lagar.

Två viktiga begrepp

Skolplanen talar bland annat om ”demokrati” och ”ansvar”. Det är två begrepp jag tycker är särskilt viktiga att uppmärksamma och reflektera över. Orsaken är bland annat att tolkningen av innebörden av dessa begrepp i stor utsträckning lämnas över till elever och personal. Den politiska tanken med begreppen såsom varande oförytterliga förtas nämligen av att de inte har blivit definierade av politiken på ett sätt som gör att vi har en gemensam uppfattning om deras innebörd.

Båda begreppen representerar idéer om vad som är bra att tycka och vad som är bra att göra. Tar man idéerna på allvar och agerar utifrån dem får det konsekvenser. Särskilt om man tolkar dem på ett sätt som den politiska och ekonomiska makten (dvs de som har privilegiet att tolka innebörden och agera utifrån sin tolkning) inte förutsett eller tilltalas av.

Det är stora krav vi ställer på barnen/eleverna. De ska förstå, tolka och därefter handla efter sin tolkning av ”demokrati” och ”ansvar”. Till stöd för tolkningen finns ett antal normer och värden angivna. Det handlar om människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde och solidaritet med svaga och utsatta. Detta står i läroplanen som de grundläggande värden vårt samhällsliv vilar på.

Det ställer också stora krav på oss som vuxna att verkligen uttala vad vi lägger för innebörd på begreppen och vilken tolkning vi som individer gör. Det är ändå så att det är vuxna som fattar besluten i vardagslivet och i de parlament vi valt att företräda folkets uppfattning. Därför är det vår skyldighet att reflektera över vår hållning till begreppens innebörd.

Hur se på demokrati?

I skolplanen står det att vi ”aktivt och medvetet ska påverka och stimulera barnen och elever att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar”. Allt utifrån definitionen ovan av de grundläggande värdena.

Storföretag lägger ner fabriker och sparkar folk – inte för att de går med förlust, utan för att de ger för låg vinst. I storföretagen finns heller inte det vi i dagligt tal kallar demokrati, sociala hänsyn etc. Vi utbildar elever till att klara konkurrensen på arbetsmarknaden – att passa in i detta system. Storföretag är tillåtna och mycket av deras handlande är tillåtet. Alltså skulle de värden de lever efter och skapar kunna vara del av ”vårt samhälles gemensamma värderingar” som vi ska omfatta, eller…???

Många politiska beslut ger också en bild av vad som skulle kunna betecknas som ”vårt samhälles gemensamma värderingar”. Politiken och parlamenten fattar beslut om nedskärningar för svaga och utsatta. De som drabbas är bland annat barn i förskola och skola liksom äldre och handikappade.

Idealen i skolplanen och läroplanen är beslutade i politiska fora, men många politiska beslut går alltså emot de ideal som finns uppsatta. Att tala om människors lika värde uppfattas som ett hån av dem som lever under små omständigheter – tankarna går till höga politiker- och direktörslöner och fallskärmar. Det är ofta bättre bemedlade som fattar de beslut som försämrar för dem med sämre ekonomisk ställning.

Enligt läroplanen ska det svenska samhällets värdegrund diskuteras och de konsekvenser den har på det personliga handlandet ska klargöras. I läroplanen står det att barnen och eleverna ska utveckla ”sin förmåga att göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter”. Det är alltså helt i sin ordning att elever protesterar mot de företeelser som han/hon tolkar som motsatser till de angivna idealen. Det kan vara nedskärningar eller andra orättvisor. Så länge syftet är att skapa respekt och solidaritet med andra människor, ta avstånd från förtryck och kränkande behandling och se till människors lika värde och så länge medlet för protesten återfinns inom denna ram är det ett helt korrekt handlande.

Ansvar

I skolplanen står det att ”med delaktighet och inflytande följer ansvar. Ansvar för sig själv, sina kamrater och för det som berör alla”. Detta stryker under det som jag skrivit ovan.

Att ta ansvar kan mycket väl vara att gå emot politiska beslut eller andra företeelser som inte står i samklang med de värden läroplanen och skolplanen anger som grundläggande. Att ta ansvar kan vara att inte ställa upp på det som man uppfattar som felaktigt. Utifrån ”medvetna etiska ställningstagande grundade på kunskaper och personliga erfarenheter” kan det alltså vara helt korrekt att gå emot det som beslutats i olika folkvalda parlament.

Slutfundering

Läroplan och skolplan är dokument som kan användas för att sätta igång samhällsförändringar. Man behöver inte förvanska eller överdriva det som står i dessa dokument. Det handlar om att finna sin tolkning och bedöma om den ligger inom de ideal som uppställs. Sker detta kan framtiden bli riktigt spännande och förhoppningsvis mer rättvis och jämlik.

Uno Kenstam, ledamot i barn-och utbildningsnämnden (SAFE), Nässjö

15/8 -04

Maktbalansen mellan politiker och tjänstemän

SAFEs synpunkter till Barn- och utbildningsnämndens remissyttrande angående utredning vad gäller kommunledningskontorets framtida roll, kommundirektörens framtida roll och centralisering/samordning av administrativa rutiner.

Reflektion kring fullmäktiges uppdrag

Fullmäktiges uppdrag innebär i korthet att utreda administrativ samordning samt analysera hur kommundirektörens och kommunledningskontorets (kd/klk) roller ska kunna stärkas.

Första uppdraget ger ingen större anledning till frågor. Däremot måste vi fråga oss vad uppdraget kring kd/klk innebär. Att stärka någonting kan ha olika innebörd. Det kan innebära mer makt och ett vidare område där makten utövas. Det kan också innebära att förtydliga genom att skala bort, dvs precisera mycket tydligt de områden där kd/klk ska vara mycket starka.

Kd/klk:s verksamhet har ökat. Det rör sig om färdtjänst, skolbussar, utbildning för vuxna (som har ökat i omfattning sedan Kunskapslyftet började) etc. Dock är en mycket stor del av de medel som ställs till kommunstyrelsens förfogande bidrag som bara ”tar vägen över” kommunstyrelsens budget för vidare befordran.

Reflektion kring materialet vad gäller administrativ samordning

Här hänvisas till vad som redan pågår samtidigt som få nyheter kommer fram och i beslutsförslaget hänvisas till andra halvåret 2004. Den del av uppdraget som berör administrativa rutiner kunde med fördel ha hanterats som ett separat uppdrag och därmed inte berörts överhuvudtaget i denna utredning, utan lagts på bordet när den är klar, dvs andra halvåret 2004.

Reflektion kring materialet vad gäller kd/klk:s roll

Att göra en grundlig rekapitulation av förutsättningarna är viktigt. En stor del av materialet är också en genomgång av de förutsättningar under vilka kommunledningskontoret/kommundirektören arbetar. Särskilt berörs det strategiska arbetet, för vilket kommunstyrelsens förvaltning och dess ledande tjänsteman har ett särskilt stort ansvar. Det gäller att driva strategiska frågor framåt samtidigt som alla delar av den kommunala förvaltnings- och bolagsverksamheten ska uppmuntras att delta - i hela eller tillämpliga delar av det strategiska arbetet - för kommunens bästa.

När det gäller de konkreta förslagen finns det anledning att ta en ytterligare funderare av främst två skäl. Det ena är att det finns förslag som kan vara tveksamma ur demokratisynpunkt och som kan påverka maktbalansen mellan politiker och tjänstemän. Det andra skälet är att förslagen inte är tillräckligt preciserade. Förslagen har karaktären av diskussionsunderlag, vilken inte i sig är dåligt, men det gör att de konkreta beslutsförslagen är väldigt luddiga. Dvs beslutsförslagen landar i uttryck som ”i enlighet med…” och ”enligt ovan”.

Vad vi tycker att Barn- och utbildningsnämnden ska ha med i sitt remissyttrande:

1. delen vad gäller administrativ samordning kunde avvaktats tills det fanns något att tillföra.

2. det borde klargöras från politiskt håll vad innebörden är av att ”stärka” kd/klk:s roll.

3. förslagen kring kd/klk konkretiseras för att det lättare ska kunna gå att ta ställning till dem.

4. förvaltningschefsgruppen ska inte kunna initiera och genomföra en beredning av ett ärende och sedan kunna presentera det för berört organ, som då enligt vår tolkning har det formella beslutsbefogenheten. För att
(fritids-) politiker ska kunna hänga med är det viktigt att nämnd/styrelse formulerar ett uppdrag, som givetvis mycket väl kan komma från tjänstemannahåll.

Uno Kenstam Bernt Hultberg

Nedskärning är inte alltid besparing

”Pengarna räcker inte”, säger en del.

”Vi måste skära ner skola och omsorg eftersom pengarna inte räcker”, fortsätter de.

”Vi kan ju inte låta barnen betala skulderna för att vi inte skurit ner tillräckligt, utan vi får rätta till problemen när vi har råd”, avslutar de samtalet.

Det dessa människor glömmer är att nedskärningar inte alltid innebär att pengar sparas på sikt. Nedskärningar inom förskola och skola riskerar leda till att fler barn inte får det stöd i sin utveckling som de behöver. Misslyckanden här leder till – förutom rent mänskliga problem - stora kostnader eller lägre intäkter framöver än om barnen fått utvecklas på bästa sätt.

Äldre och handikappade som inte får relevant vård och stöd behöver mer kvalificerad vård och omsorg snabbare än om rejält stöd ges i tidigt skede. Dessutom leder nedskärningarna till sämre arbetsmiljö och ökade sjukskrivningar bland personalen.

Detta glöms ofta bort. Nedskärningarna har pågått under ett antal år och den politiken ser ut att fortsätta de närmaste åren. Därför förefaller resonemanget att vi i framtiden skulle ha råd att åtgärda alla de problem som nedskärningarna skapar ogenomtänkt. Vore det inte bättre att göra allt som vi kan för att åtgärda problemen idag i stället för att låta våra barn ta hand om de allt större vårdbehoven och skolproblemen? Ger inte detta bättre ekonomi och mänskligt välbefinnande än att skjuta problemen till framtida generationer?

Uno Kenstam, Nässjö

Nedskärning utan beskrivning av konsekvenserna

Barn- och utbildningsnämnden (BUN) har gjort kraftiga nedskärningar. Alla neddragningar drabbar främst barn med behov av olika former av särskilt stöd. De drabbas antingen genom att det direkta stödet dras ner eller genom att barn-/elevgrupper blir så stora att personalen inte hinner ge den där lilla extra uppmärksamheten som de behöver.

Eftersom neddragningar skett under ett antal år och någon förbättring kommer inte att komma till stånd om inte medborgarna säger ifrån. Trots vallöftena om vård, skola och omsorg så står neddragningarna som spön i backen.

Vid de senaste sammanträdena i BUN beslutades bland annat om stora uppsägningar av personal, bland annat elevassistenter. Alla neddragningarna har innebär problem att upprätthålla de elevstödjande funktioner som är så viktiga för att situationen i förskolegruppen eller klassen ska fungera tryggt och effektivt.

SAFE är emot dessa neddragningar. Förutom att de drabbar som vi beskriver ovan, så är ett annat viktigt skäl att BUN enbart tagit beslut utifrån pengar. Några genomgångar av konsekvenser ansågs inte behövas. Inte heller tyckte BUN att neddragningarna skulle analyseras utifrån vad som står i lagar, förordningar, läroplaner, styr- och kvalitetsdokument.

Inte heller finns det någon som helst genomgång av om de beslutade neddragningarna ger några besparingar. Om neddragningarna leder till att fler barn/elever inte klarar sin skolsituation, så innebär neddragningar inte bara mänskliga/sociala problem, utan också att kostnaderna ökar på sikt och det hela blir Ebberöds Bank.

Uno Kenstam, Bernt Hultberg

Ledamöter i BUN, SAFE