Valmöjlighet inom barnomsorgen är bra, men den ska komma alla till del.

Jag tycker det är självklart att de som vill, ska kunna vara hemma hos sina barn, t ex till och med treårsåldern. Det tycker jag utifrån egen erfarenhet som förälder, men också utifrån vad man kan lära sig om barns behov och utveckling.

Den valmöjligheten ska inte vara beroende av de egna inkomsterna. Det nu diskuterade kommunala vårdnadsbidraget är utformat så, att de flesta inte har någon möjlighet att utnyttja det, utan bara de som har speciella arbetsförhållanden eller en annan familjemedlem med mycket hög lön. Ensamstående föräldrar göre sig inte besvär.

Det som skiljer Sigvard och mig verkar vara, att han tänker utifrån sin egen situation, medan jag tycker att en nyttighet som bekostas av allmänna skattemedel också ska vara möjlig att använda för flertalet. Därför är det jag och inte han som förordar en utbyggd föräldraförsäkring, som lättare går att leva på.

Vad tycker egentligen kd om förskolan?

Sigvard verkar rädd för den "barnuppfostran" som förskolan bedriver.

Jag ser inget egenvärde i att alla barn ska fostras på förskolor, men jag anser att de som går där (vilket är de flesta) får en mycket god omsorg, omvårdnad och fostran, om vi bara ger resurser till att hålla hög kvalitet.

Är det den gamla dåliga hållningen hos kd att misstänkliggöra förskolan, som skymtar? Den har tystnat efterhand (troligen av valtaktiska skäl, eftersom en majoritet av väljarna har sina barn i förskolan), men verkar ligga ganska nära under ytan. Hans partikollega försökte i fullmäktige på liknande sätt med spridda citat visa att föräldrar med barn på förskolan skulle vara dåliga föräldrar, som mer bryr sig om sin egen bekvämlighet än om barnen.

Den svenska förskolan är bra - bygg på beprövade erfarenheter, inte gamla fördomar!

Sigvards sätt att resonera i denna fråga bygger mer på att elda under fördomar än att vilja föra en konstruktiv debatt. Han verkar t ex veta bättre någon i SAFE vad vi egentligen vill i denna fråga (eller är det så att det är lättare att kämpa mot påhittade hjärnspöken än emot fakta?).

Den undersökning jag hänvisade till i min artikel handlar om barn i över 30 länder med över tusen skolungdomar bara ifrån Sverige. Således en oerhört stor informationsmängd, som dessutom studerats mycket professionellt för att man ska kunna säkerställa resultaten. De mönster man kan se är svåra att bara gå förbi.

Men Sigvard hänvisar bara lite otydligt att det finns andra undersökningar. Det verkar vara obehagligt för Sigvard, att det finns ovedersägliga belägg för att den svenska förskolan är bra för barnen. 

Jag tror, att barn kan må bra av att växa upp på flera sätt, även om det kanske inte alltid är så, att "föräldern vet vad som är bäst för sitt barn". Ty om det vore så kunde man undra, vad vi skulle med barnläkare, barnavårdscentraler, IFO-nämnd och annat till? Det är exempel på vad jag kallar beprövad erfarenhet.

Wille Brüggemann

ledamot i IFO-nämnden

för SAFE