Att expediera redan fattade beslut

Under mer än tjugo år och i land efter land har marknadskrafterna och kapitalintressena vunnit terräng på bekostnad av de sämst ställda och den offentliga sektorn. I vårt land och under sin första tid vid makten har en högerallians hämningslöst drivit på det marknadsliberala systemskiftet. Arbetslösa och sjuka jagas samtidigt som de allra rikaste har fått stora skattelättnader. Det är en djupt orättvis politik och den har vidgat de redan stora klassklyftorna i samhället. Statliga företag slumpas bort till det privata kapitalet med argumentet att ”Staten inte skall äga företag” och i välfärdssektorn säljs allt större delar av det offentliga till privata intressenter. På sikt hotar den här politiken naturligtvis den lika rätten inom skola, vård och omsorg.

Högerregeringens politik är förfärlig för alla som värnar arbete, välfärd och rättvisa. Men man är inte ensamma om att bedriva högerpolitik. Systemskiftet har pågått i snart ett kvarts sekel oavsett vilken sammansättning de regeringar haft som suttit vid makten. I stället för att organisera kampen mot kapitalets härjningar så har ledningarna inom arbetarpartierna gått högerut och drivit i stort samma politik som de borgerliga. Man har avreglerat och även sålt ut eller konfiskerat folkets gemensamma egendom som om det bara funnits en sorts politik att välja på. Och så har det kanske varit i praktiken genom EU-medlemskapet.

Det pågår ett systemskifte där EU-byråkratin och EU:s lagstiftningsmakt utgör motorn. Resultatet av hundra års arbetarkamp håller på att raseras. Till råga på allt så sker det ganska ostört. Den klassiska inledningsparagrafen i vår regeringsform – ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” – finns visserligen ännu kvar men den svarar inte längre mot verkligheten. Den offentliga makten i Sverige utgår numera från EU och från juristerna i EU:s domstolar.

Regeringsformens paragraf 4 säger ännu att det är riksdagen som stiftar lagarna i Sverige. Men faktum är att 80 % av de lagar som numera stiftas kommer från EU. Riksdagen har i stort bara att expediera redan fattade beslut. Och vad värre är så verkar det modet och/eller viljan att säga nej saknas. Så eländigt är det.

Att påstå att EU ändå skulle vara bra för löntagarna och fattigt folk är att fara med den grövsta osanning. Det förhåller sig precis tvärt emot.

En oberoende riksbank var en gång ett nyliberalt krav under parollen ”Mer marknad och mindre politik”. Nu vill nyliberalerna ta ett steg ytterligare och in föra en överprövning av politiska beslut. Att vänta på beslut i EU-domstolen anses ta för lång tid och därför vill man ha en författningsdomstol som dömer ut allt som inverkat menligt på kapitalets frihet. Det handlar om ren klasspolitik – ”Mer ekonomi och mindre demokrati”.

I Sverige har vi redan sett hur hela departement som utrikes- och försvarsdepartementen förvandlas successivt och helt tappat sin folkliga förankring och i dag lever sina egna liv där lojaliteterna verkar finnas på andra håll i världen än med det egna folket. Det finns all anledning att ställa frågan om vi inte nu håller på att förlora vårt självbestämmande här i landet.

Pelle Månsson

Nässjö