Nyårstal vid fredsgudstjänst i Norra Sandsjö kyrka 1.1. 2009.

Det har nu gått drygt 20 år sedan Nässjö Freds- och Skiljedomsförening började medverka vid nyårsdagens fredsgudstjänster N. Sandsjö kyrka. Då det nu är sista nyåret föreningens styrelsemedlem C-H Henriz är kyrkoherde här så kan vara lämpligt att inleda med en tillbakablick – en hel del har ju hänt under alla dessa år.

Vid mitten på 80-talet var världen indelad i öst och väst – två kärnvapenrustade supermakter stod riktade mot varandra genom hela centrala Europa. Berlinmuren delade Berlin. Nelson Mandela satt fortfarande fängslad i Sydafrika. Pinochets militärjunta satt vid makten i Chile.

1990 var allt förändrat – Berlinmuren hade öppnats, Mandela var fri, Chile hade fått en demokratisk vald regering. Warzawa-pakten upplöstes, Tyskland enades, och året efter föll hela Sovjet-imperiet isär. 1992 kunde fredsföreningen åka med en hjälpsändning till det åter självständiga Estland.

Östblockets och Sovjets sammanbrott gick i stort sett fredligt till. Men det neutrala Jugoslavien bröts sönder av etniska motsättningar och av utländsk inblandning, vilket ledde till krig och massakrer. Gulfkriget 1991 ledde till 100-tusentals dödsoffer.

Det fanns dock en möjlighet till en radikal nedrustning i hela världen efter östblockets sammanbrott. NATO:s motståndare i det 45 år långa kalla kriget fanns ju inte längre. Tyvärr togs inte den möjligheten – NATO fortsatte att existera och ändrade sina stadgar från att vara en nordatlantisk försvarspakt till en allians som kunde starta angreppskrig över hela världen.

Premiär för det nya NATO blev bombningarna av Belgrad och andra delar av Jugoslavien i mars 1999 – vilka skedde utan FN-mandat. NATO har nu trupper i Afghanistan och på andra håll i världen. Även Sverige har soldater under NATO:s befäl trots att vi inte är medlemmar i alliansen.

Men varför höll man liv i en militärallians trots att motståndaren hade kollapsat? En viktig del av svaret är att det finns stora grupper i samhället som tjänar på krig, som har intresse av att vapen produceras och används, så att man kan göra ännu fler vapen. Vapenindustrin är en stark maktfaktor i många demokratiska länder – och det var faktiskt den gamle amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower som uttryckligen varnade för det ”militärindustriella komplexet”.

Terrorattentatet mot World Trade Center och mot Pentagon den 11 september 2001 kunde inte ha kommit mer lägligt för vapentillverkarna. Inom ett och ett halvt år hade USA startat krig både i Afghanistan och i Irak. Vapentillverkningen kunde gå för högtryck och nu fanns det stridsområden man kunde testa sina nya vapen på.

Helt nyligen kom siffror på att George W. Bush är den president som har använt mest pengar på krig sedan andra världskriget. Krigen i Afghanistan och Irak har kostat mer än det blodiga Vietnamkriget. USA ensamt lägger lika mycket pengar på krigsmakten som alla de tio följande länderna gör tillsammans.

I Mellan-Östern är freden ännu långt borta. De senaste dagarnas våldsamma israeliska bombangrepp har lett till att fler än 400 palestinier har dött i Gaza – det största antalet dödsoffer där sedan sexdagarskriget 1967. 4 israeler har dött p.g.a. Hamas missilbeskjutning. Det är hög tid att omvärlden – inte minst USA - sätter hårdare press på Israel att sluta med övervåldet och att häva avspärrningen mot befolkningen i Gaza så att en hållbar vapenvila kan införas.

Nu går epoken Bush snart mot sitt slut. Betyder Barack Obamas seger i USA:s presidentval att vi går mot en fredligare värld – att vi får den förändring som Obama så mycket pläderade för i sin valkampanj? Låt oss i alla fall hoppas på det – och med detta tillönskas alla Ett Gott Nytt ÅR – och Carl-Henrik ett stor tack för alla år som Nässjö Freds- och Skiljedomsförening har fått medverka i Norra Sandsjö kyrka.

Thomas Erixzon, Nässjö Freds- och Skiljedomsförening.