Insändare/artikel till SmT

Oavsett vad man tycker om Wanja Lundby-Wedin, Mona Sahlin och deras förmågor så handlar riksdagsvalet nästa år om grundläggande och viktiga saker bortom personfixeringen. Media är väldigt bra på att fokusera personer – t ex Wanja Lundby-Wedin, som ihop med övriga styrelsen inte haft tillräcklig koll i AMF. Men därigenom uppmärksammas inte de viktiga frågorna som har att göra med arbetsmarknadspolitiken, arbetsrätten, a-kassan, sjukförsäkringen, det sociala skyddsnätet, privatiseringar och andra marknadsliberala experiment.

En regering med (S)-(V)-(MP) är bästa möjliga sättet att få en så sammanhållen och solidarisk politik som det går utifrån de förutsättningar som är givna idag.

Det kommer givetvis att bli svårt och mödosamt att minska den otrygghet som finns idag. EUs marknadsliberala ekonomiska politik tar alltmer överhanden ihop med en antifacklig inriktning i allmänhet och negativ syn på svensk kollektivavtalsmodell och arbetsrätt i synnerhet. Kommunernas ekonomiska situation 2009 är mycket svår och 2010 blir det särskilt besvärligt. Det ställer krav på (S)-(V)-(MP) att inför valet verkligen fundera över hur de vill bedriva välfärdspolitiken och politiken gentemot kommunerna inför verksamhetsåret 2011.

Trots att ovanstående verkar litet negativt tror jag att helheten och inriktningen kan bli acceptabel om de tre partierna har medvetenhet om den förhärskande och pågående utvecklingen. (S) och - numera - (MP) är ju partier som är EU-anhängare och jag har självklart en förhoppning om att vänsterpartiet - tillsammans med de många EU-skeptiker som finns i socialdemokraterna och miljöpartiet - ska stå emot EUs inflytande (nu senast gällande EG-rätten och spelande på nätet, bostadspolitiken, gasol i husvagnar, sjukvårdsdirektiv, Laval- och Rüffertdomen etc) jämfört med hur den borgerliga regeringen agerar. Den senaste tidens debatt gör också att jag tror att ”högerflyglarna” inom (S) och (MP) får mindre utrymme. Jag har en förhoppning om en bättre energipolitik som gör kärnkraften mer kortvarig än med den borgerliga regeringen. Jag förstår att vänsterpartiet måste kompromissa i de ekonomiska frågorna och att miljöpartiet kompromissar om kärnkraften, trots att de riskerar en intern svekdebatt.

Vem är då jag att recensera kompromisser och samarbete? Safes samarbete med (S) och (V) har fungerat alldeles utmärkt i Nässjö och vi har gemensamt gjort ett gott jobb i kommunen. Men med tanke på viss mediadebatt och händelser rörande hur mitt eget parti emellanåt agerat gentemot våra lokala samarbetspartier inser jag att någon kan undra.

Slutsatsen är dock att just pga dessa mina erfarenheter är jag särskilt lämpad att våga mig på att ha en åsikt i detta ämne.

Jag kommer att göra vad jag kan för att (S)-(V)-(MP) ska vinna valet 2010 - skillnaden i väljarstöd mellan blocken är idag marginellt och det är en oviss situation. Min inriktning är att det lokala vänstersamarbetet också ska fortsätta. Att använda våra mandat aktivt är bättre än att sitta i opposition.

Uno Kenstam,

kommunalråd för Safe, Nässjö