SAFE och folkomröstningen om kärnkraft 1980.

SAFE var från början inte alls namnet på ett lokalt parti i Nässjö. Namnet kommer ursprungligen från ”Socialdemokratiska Arbetsgruppen För en Alternativ Energipolitik”; också förkortat till SAFE. Det var en rikstäckande organisation för kärnkraftsmotståndarna inom (S). Detta SAFE bildades i Nässjö 1976 och var verksamt till 1991.

SAFE stödde ”Linje 3” i kärnkraftsomröstningen 1980 och hade vid den tiden ca 3 000 medlemmar i hela landet, då inberäknat en del kollektivanslutna i fackavdelningar och SSU-klubbar. Ungefär 1 000 medlemmar var individuellt anslutna. SAFE:s sekretariat var placerat i Nässjö och här gjordes för det mesta medlemsbladet ”Dialogen”. Inför kärnkraftsomröstningen den 23 mars 1980 var det ett intensivt arbete som pågick.

SAFE hade utöver Nässjö aktiva lokalgrupper i bl.a. Stockholm, Karlstad, Örebro, Vänersborg och Alingsås. Man brukade ha riksmöten någon gång om året. Ett sådant hade man på Sörängens folkhögskola i Nässjö på sensommaren 1979, ett halvår innan kärnkraftsomröstningen.

SAFE:s medlemmar från hela landet brukade delta i Barsebäcksmarscherna, där man gick med egna flaggor och banderoller. I slutet av 1970-talet brukade dessa marscher samla långt över 10 000 deltagare. Marschen gick flera mil över de skånska slätterna. Man startade på förmiddagen och kom fram på kvällen.

SAFE gav ut en egen skriftserie med litteratur om kärnkraften och andra miljöfrågor. En av de mest kända var ”Motboken” med många illustrationer av konstnärinnan Helga Henschen. Man gav också ut en samling texter skrivna av Hans Palmstierna, en av de första dom tog upp miljöfrågorna i Sverige med boken ”Plundring, svält, förgiftning” från 1967.

SAFE:s verksamhet fortsatte efter folkomröstningen 1980. 1985 hade man bl.a. ett stort riksmöte i Nässjö där Gunnar Adler Karlsson och Sven Anér medverkade. Man ordnande även möten i Nässjö där den då omtalade nationalekonomen Sven Grassman medverkade.

Detta rikstäckande SAFE slutade sin verksamhet kring 1990/91. Kärnkraftsfrågan var inte lika central längre i landets politik. Många av lokalavdelningarna hade upphört med sin verksamhet.

Då SAFE:s medlemmar i Nässjö under 1980-talet blev kända som ”SAFE-gruppen” behöll man förkortningen vid bildandet av det lokala partiet SAFE i februari 1991, men nu stod bokstäverna för ”Solidaritet - Arbete - Fred - Ekologi”.

*

Kärnkraftsmotståndarna samlades inför folkomröstningen i ”Linje 3”. Centerpartiet var den största organisationen. Då hette statsministern Torbjörn Fälldin och partiet hade nästan 20 % av rösterna. Även Vänsterpartiet (dåvarande VPK) och Kristdemokraterna (dåvarande KDS) var med i Linje 3. Man ville stoppa utbyggnaden av nya kärnkraftsverk och avveckla de som fanns på 10 år. Linje fick 38,7% av rösterna.

I folkomröstningen, som hölls den 23 mars 1980, lovade alla tre linjerna att avveckla kärnkraften. Efter omröstningen beslutade riksdagen att kärnkraften skulle vara avvecklad till 2010. De två verken vid Barsebäck har stängts, men det är också allt. De övriga 10 är fortfarande i drift och man har byggt ut deras kapacitet.

På själva 30-årsdagen av folkomröstningen, den 23 mars 2010, lade den borgerliga regeringen fram sin nya kärnkraftspolitik. Nu är det inte tal om avveckling längre, utan kärnkraften ska kunna byggas ut och nya verk startas.

Både centerpartister och kristdemokrater har alltså gjort helt om sedan 1980. Torbjörn Fälldins kärnkraftspolitik är idag historia inom Centern, nu är det Maud Olofssons och Fredrik Federleys linje med mer kärnkraft som gäller.

Thomas Erixzon

SAFE-medlem, Nässjö.