Byt gärna regering – men byt också politik.

Den moderatledda regeringen har fört Sverige långt högerut de senaste fyra åren. De rika har tjänat mest på de stora skattesänkningarna och förmögenhetsskatten har avskaffats helt. Det var ägarna till lyxvillor i Djursholm, Vellinge, Danderyd och liknande orter som tjänade på omläggningen av fastighetsskatt till en kommunal avgift.

Samtidigt har a-kassan har höjts kraftigt – och allra mest för löntagare inom de branscher som har högst arbetslöshet. Detta har gjort att många har lämnat facket. Sjukförsäkring och pensioner har försämrats. Långtidssjuka med bl.a. cancer och allvarliga hjärtproblem har efter att maxtiden för sjukskrivning gått ut tvingats gå till arbetsförmedlingen och söka jobb. Utan vare sig jobb, sjukersättning och a-kassa har många tvingats söka försörjningsstöd av kommunerna.

Klyftorna har ökat i det svenska samhället – de rika har blivit rikare och de sjuka och arbetslösa har blivit fattigare.

Sverige är fortfarande ett land med massarbetslöshet – bortåt 10 % går utan jobb. Bland ungdomarna är arbetslösheten så hög som 25 – 30 %. Högerregeringens s.k. ”jobbpolitik” är ett totalt misslyckande!

Därför är det viktigt att det blir regeringsskifte nu i höst. Annars riskerar vi att få ett allt orättvisare Sverige där sjuka, pensionärer och arbetslösa får det allt sämre medan överklassen kan fortsätta leva lyxliv med sina bonusavtal, miljonfallskärmar och feta löner – och till allt lägre skatter.

Men det behövs inte bara en rödgrön regering – man behöver också bryta med den högerinriktade politik som började långt innan Reinfeldt kom till makten. Socialdemokratiska regeringar har – med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet – också gjort skattesänkningar på 10-tals miljarder. Det var socialdemokratiska regeringar som inledde försämringarna i sjukförsäkringssystemet.

Avskaffandet av ATP är väl det största sveket mot sina väljare som socialdemokraterna (tillsammans med de borgerliga) gjorde under 1990-talet. Detta har gjort att pensionerna har sänkts det senaste året. Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade emot nedläggningen av ATP - förhoppningsvis ska väl dessa partier klara av att förbättra det nuvarande pensionssystemet.

Flera privatiseringar och utförsäljningar genomfördes när Göran Persson var statsminister; exempelvis av Telia. Postkontoren i hela landet lades ner och hamnade istället på varuhus och i bensinmackar. Socialdemokraten Björn Rosengren var då ansvarig minister. Var detta vänsterpolitik? Knappast.

Det krävs alltså något mer än ett maktskifte – det krävs en brytning med den alltmer högeranpassade politik som förts av olika regeringar sedan 1980-talet.

De rödgrönas skuggbudget från i våras är dock alltför undfallande mot högerpolitiken. Man gör inte rent hus med de senaste fyra årens orättvisa skattepolitik. Sånär som på 2-3 miljarder behålls nästan allt av högerregeringens skattesänkningar på 70 miljarder kronor. Bara de med allra högst inkomster får en liten skattehöjning när deras jobbskatteavdrag minskas.

Samtidigt har de sjuka och arbetslösa kvar sin straffskatt, även om ersättningarna höjs lite grann. Det är bara ålderspensionärerna som får samma skatt som de som har inkomst av arbete. Återinförandet av förmögenhetsskatten är de rödgröna också otydliga med. Man har bara lovat att ”utreda möjligheten” att införa en skatt på förmögna, inget annat.

Även med en rödgrön regering behålls nuvarande färdriktning högerut, låt vara att färden går lite långsammare. Det är EU-politikens regler som skall gälla. Utgiftstak skall styra riksdagens budgetpolitik. Riksbanken skall vara självständig och ha prisstabilitet - inte arbetslöshetsbekämpning - som övergripande mål för penningpolitiken. 

Sedan snart 30 år har den offentliga sektorns andel av BNP minskat. Hade offentlig sektor – skola, vård, omsorg - tilldelats samma andel av BNP som 2006, så hade välfärden 2010 haft 57 miljarder kronor mer att röra sig med. Det krävs alltså helt andra tag än bara några enstaka miljarder för att återställa vad högerregeringen har raserat i välfärden bara de senaste fyra åren.

Fyra år av högerstyre har inneburit försämringar för arbetslösa och sjuka, fler arbetslösa, större klassklyftor, större orättvisor i välfärden och fler privatiseringar. Med ett sådant läge borde valsegern legat som ett öppet mål för de rödgröna.

Men om de rödgröna inte presenterar ett tydligt alternativ, så blir man ingen trovärdig utmanare. Det är hög tid för Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Ericsson och Maria Wetterström att våga utmana högerns värderingar på allvar – att man vågar stå för en radikal vänster- och miljöpolitik för solidaritet, rättvisa och välfärd. Det är då man kan vinna valet!

Thomas Erixzon

SAFE-medlem, Nässjö.