S har redan förnyats.
Kort version.
Det talas om att
socialdemokraterna behöver ”förnyas”. Då menas för det mesta en anpassning
högerut. Men S har under de senaste 20 åren har förnyats högst påtagligt.
Socialdemokraternas politik av idag ligger långt till höger om den som fördes
av partiet då man hade stöd av över 40 % av väljarna.
Den socialdemokratiska
kanslihushögern drev på 80-talet bl.a. igenom avregleringen av bankernas
verksamhet och av valutahandeln. Kring 1990 kom den stora skatteomläggningen i
samarbete med Folkpartiet. Då övergavs i stort ”skatt efter bärkraft” som
princip.
Våren 1991 övergav man full
sysselsättning som huvudmål för den ekonomiska politiken. Låg inflation var det
viktigaste, arbetslösheten fick anpassas därefter.
Detta var en del av
anpassningen till EU-medlemskapet. Statsminister Ingvar Carlsson lämnade in
ansökan 1991, utan att frågan hade beslutats på någon socialdemokratisk
partikongress.
Under Görans Perssons första
tid som statsminister skrotade man ATP – pensionssystemet som var juvelen i den
socialdemokratiska kronan. Pensionerna försämrades nu och gjorde avhängiga
utvecklingen på börserna.
Riksdagens budgetsystem
gjordes om genom att budgettak för flera år framåt
infördes. Med nya regler blev det inte längre möjligt att rösta om enskilda
förslag i statsbudgeten. Detta blev lättare att genomdriva nedskärningar i
välfärden.
Elmarknaden avreglerades,
Telia såldes ut, arvskatten avskaffades, skatterna sänktes med flera tiotals
miljarder. Välfärden urholkades och klyftorna ökade. Massarbetslösheten på
flera hundratusentals människor bestod.
Förnyelsen och anpassningen
högerut har alltså redan skett, det är inte att undra på att socialdemokraterna
är vilsna. För när såg vi en socialdemokratisk affisch med ”Ökad jämlikhet”
senast? När talade man om full sysselsättning och verkligen menade det?
Socialdemokraterna har under
de senaste 20-30 åren minskat från ett parti med ca 45 % av väljarkåren till
dagens drygt 30 %. Utvecklingen är likartad för de socialdemokratiska partierna
i hela Europa. Det borde vara dags att återvända till rötterna igen; till
försvar av jämlikhet, solidaritet och ett välfärdssamhälle som inte lämnar
någon utanför.
Thomas Erixzon, Nässjö