S har redan förnyats.

 

Många talar nu om att socialdemokraterna behöver ”förnyas”. Med förnyelse menas då för det mesta en anpassning högerut. Det är bara det att S under de senaste 20 åren har förnyats – och det högst påtagligt. Socialdemokraternas politik av idag ligger långt, långt till höger om den som fördes av partiet under storhetstiden då man hade långt över 40 % av väljarna bakom sig.

 

Den socialdemokratiska kanslihushögern drev på 80-talet igenom flera förändringar; bl.a. avreglerades bankernas verksamhet och valutahandeln. Kring 1990 genomfördes så den stora skatteomläggningen, som gjordes upp i samarbete med Folkpartiet. Då övergavs i stort ”skatt efter bärkraft” som grundläggande princip för det svenska skattesystemet.

 

Våren 1991 övergav man full sysselsättning som huvudmål för den ekonomiska politiken. Låg inflation var nu det viktigaste, arbetslösheten fick anpassas därefter.

 

Detta var en del av anpassningen till det svenska EU-medlemskapet. Statsminister Ingvar Carlsson lämnade in ansökan om detta på försommaren 1991, utan att frågan hade beslutats på någon socialdemokratisk partikongress.

 

Under Görans Perssons första tid som statsminister skrotade man så ATP – pensionssystemet som var juvelen i den socialdemokratiska kronan. Pensionerna försämrades nu och gjorde avhängiga utvecklingen på börserna.

 

Riksdagens budgetsysten gjordes om genom att budgettak för flera år framåt infördes. Genom nya regler blev det heller inte möjlighet att begära omröstning om enskilda förslag i statsbudgeten. Detta gjorde det lättare för en minoritetsregering att genomdriva nedskärningar i välfärden.

 

Elmarknaden avreglerades under Perssons tid, Telia såldes ut, arvskatten avskaffades, skatterna sänktes med flera tiotals miljarder. Allt detta urholkade välfärdssamhället och klyftorna ökade i samhället. Massarbetslösheten på flera hundratusentals människor bestod.

 

Förnyelsen och anpassningen högerut har alltså redan skett, det är inte att undra på att socialdemokraterna är vilsna i dagens politik. Det är heller inte att undra på att moderata politiker i denna miljö kan lansera sig som det ”enda arbetarpartiet”.

 

För när såg vi en socialdemokratisk affisch med ”Ökad jämlikhet” senast? När talade man om full sysselsättning och verkligen menade det? ”Alla ska med” var en valslogan för socialdemokraterna för några år sedan. Är de orden redan bortglömda?

 

Socialdemokraterna har under de senaste 20-30 åren minskat från att vara ett parti med omkring 45 % av väljarkåren till dagens drygt 30 %. Utvecklingen är likartad för de socialdemokratiska partierna i hela Europa. Det borde vara dags att återvända till rötterna igen; till försvar av jämlikhet, solidaritet och ett välfärdssamhälle som inte lämnar någon utanför.

 

Thomas Erixzon, Nässjö