S har redan förnyats.
Många talar nu om att
socialdemokraterna behöver ”förnyas”. Med förnyelse menas då för det mesta en
anpassning högerut. Det är bara det att S under de senaste 20 åren har förnyats
– och det högst påtagligt. Socialdemokraternas politik av idag ligger långt,
långt till höger om den som fördes av partiet under storhetstiden då man hade
långt över 40 % av väljarna bakom sig.
Den socialdemokratiska
kanslihushögern drev på 80-talet igenom flera förändringar; bl.a. avreglerades
bankernas verksamhet och valutahandeln. Kring 1990 genomfördes så den stora
skatteomläggningen, som gjordes upp i samarbete med Folkpartiet. Då övergavs i stort
”skatt efter bärkraft” som grundläggande princip för det svenska
skattesystemet.
Våren 1991 övergav man full
sysselsättning som huvudmål för den ekonomiska politiken. Låg inflation var nu
det viktigaste, arbetslösheten fick anpassas därefter.
Detta var en del av
anpassningen till det svenska EU-medlemskapet. Statsminister Ingvar Carlsson
lämnade in ansökan om detta på försommaren 1991, utan att frågan hade beslutats
på någon socialdemokratisk partikongress.
Under Görans Perssons första
tid som statsminister skrotade man så ATP – pensionssystemet som var juvelen i
den socialdemokratiska kronan. Pensionerna försämrades nu och gjorde avhängiga
utvecklingen på börserna.
Riksdagens budgetsysten
gjordes om genom att budgettak för flera år framåt
infördes. Genom nya regler blev det heller inte möjlighet att begära omröstning
om enskilda förslag i statsbudgeten. Detta gjorde det lättare för en
minoritetsregering att genomdriva nedskärningar i välfärden.
Elmarknaden avreglerades
under Perssons tid, Telia såldes ut, arvskatten avskaffades, skatterna sänktes
med flera tiotals miljarder. Allt detta urholkade välfärdssamhället och
klyftorna ökade i samhället. Massarbetslösheten på flera hundratusentals
människor bestod.
Förnyelsen och anpassningen
högerut har alltså redan skett, det är inte att undra på att socialdemokraterna
är vilsna i dagens politik. Det är heller inte att undra på att moderata
politiker i denna miljö kan lansera sig som det ”enda arbetarpartiet”.
För när såg vi en
socialdemokratisk affisch med ”Ökad jämlikhet” senast? När talade man om full
sysselsättning och verkligen menade det? ”Alla ska med” var
en valslogan för socialdemokraterna för några år
sedan. Är de orden redan bortglömda?
Socialdemokraterna har under
de senaste 20-30 åren minskat från att vara ett parti med omkring 45 % av
väljarkåren till dagens drygt 30 %. Utvecklingen är likartad för de
socialdemokratiska partierna i hela Europa. Det borde vara dags att återvända
till rötterna igen; till försvar av jämlikhet, solidaritet och ett
välfärdssamhälle som inte lämnar någon utanför.
Thomas Erixzon, Nässjö