Sveriges möjligheter att påverka EU är försvinnande små.

 

Under mer än tjugo år och i land efter land har marknadskrafterna och kapitalintressena vunnit terräng på bekostnad av de sämst ställda och den gemensamma sektorn. I vårt land jagas de arbetslösa och sjuka samtidigt som de allra rikaste har fått stora skattelättnader. Det är en djupt orättvis politik och den ar vidgat de redan stora klassklyftorna i samhället. Statliga företag slumpas bort till det privata kapitalet med argument att ”staten inte skall äga företag”. På sikt hotar den här politiken naturligtvis den lika rätten inom skola vård och omsorg.

 

Idag kan man konstatera att EU:s verklighet blivit lika förljugen och usel som EU-motståndet en gång varnade för. Välfärdsraset och den växande odemokratin är ett par av konsekvenserna när gamla despoters önskedröm om ett Storeuropa håller på att förverkligas nere på kontinenten. Och allt dåligt som drabbar oss här i landet hänger på olika sätt samman med vår påtvingade anpassning till EU-systemet.

 

Avregleringshysterin har bl. a. raserat Posten, slaktat SJ, privatiserat Telia, gjort bankerna girigare och gett oss skyhöga elpriser, medan privata ekonomiska intressen tränger allt djupare in i den del av den offentliga sektorn som är lättast att göra profitabel.

 

Man har sagt oss att den ”befriade” marknaden skulle ge större konkurrens, bättre service och lägre priser, men det har blivit precis tvärtom. Istället har de privata monopolen lagt beslag på marknaden, med sämre service och högre priser som följd. De här förhållandena avspeglar sig heller inte i högre löner eller fler jobb för vanligt folk.  Ungdomsarbetslösheten är förödande och arbetarlönerna är i dag bland de lägsta i hela Västeuropa. Och ingenstans är det så lätt och billigt för företag att slå igen fabriker, avskeda anställda och flytta utomlands.

 

Och kommunerna fortsätter att lägga långtidsbudgetar som visar på fortsatta nedskärningar inom viktiga sociala områden. EU-systemet kan liknas vid ett jättelikt pyramidspel – konstruerat och administrerat av Europas monopolkapital där de rika och mäktiga i de stora EU-länderna lägger beslag på alla vinsterna medan den lurade arbetarklassen och de sämst anställda får stå för insatserna och betala kalaset.

 

Systemskiftet har pågått i snart ett kvarts sekel, oavsett vilken sammansättning de regeringar vi haft suttit vid makten. I stället för att organisera kampen mot kapitalets härjningar så har ledningarna inom arbetarpartierna gått högerut och drivit i stort sett samma politik som de borgerliga. Man har avreglerat och även sålt ut eller konfiskerat folkets gemensamma egendom som om det bara funnits en sorts politik att välja på.

 

Sveriges möjligheter att påverka EU är försvinnande små. EU:s inflytande i Sverige är desto större. Mer än 80 % av alla nationella lagar stiftas nu i Bryssel och de är starkt reglerade av EU: s olika fördrag. Det är ungefär som att skriva in moderaternas partiprogram i den svenska grundlagen.

 

Det går inte att ”prata” fram ett förtroende för EU hos vanligt folk. Det är dömt att misslyckas och det går heller inte att tro på några allianser med folk inom EU-byråkratin eller politikerkollektivet där. De har valt väg och lojaliteter. Däremot tror jag ännu på breda allianser i befrielsekampen mot Imperiebygget och jag tror att utvecklingen här och ute i Europa kommer att hjälpa oss i den kampen. Men då får inte EU-motståndet bli fogligare gentemot maktetablissemanget och deras välbetalda lakejer utan medvetnare och bestämdare.

 

Betänk att vi snart inte har något självbestämmande kvar här i landet! Det är EU, NATO och USA som bestämmer i allt väsentligt.

 

De som vill sälja ut Sveriges självbestämmande och frihet för att skaffa egen makt och vinning har blivit fler och fler och de har med tiden blivit en integrerad del av den europeiska överklassen och dess superstatsprojekt. – De har glömt sina uppdragsgivare och har fått nya lojaliteter. Särintressena råder och de är uppköpta genom svindlande löner och orimliga ersättningar och en behaglig tillvaro nere i Bryssel eller Frankfurt.

 

Pelle Månsson

SAFE-medlem, Nässjö.