Trovärdigt värre

Detta är mitt andra och sista försök att replikera på påhoppen från Märit Strindberg.

Att jag över huvud taget svarade på den sortens tilltal i förstone var inte för att skapa en politisk debatt utan berodde på att jag utpekades: Den värsta skylten i SAFEs förstamaj-tåg ansågs inte vara att Sverige skulle gå ut ur EU eller att vi ville stoppa högerpolitiken. Nej, det var den skylt jag ”traskade runt med” om att öka lärartätheten, och att SAFE inte tycker som hon.

I sitt andra inlägg fnyser hon nu på samma sätt åt lärarfacken, som tydligen också borde bortse från sin sakkunskap och stödja hennes förslag.

Här kunde jag sluta, men jag antecknar ändå några kommentarer:

Bland borgerliga, politiker och andra, finns såväl socialliberaler som socialkonservativa som jag tycker har en reflekterande hållning och en respekt för frågornas komplexitet, och som jag gärna samtalar med om kommunpolitik.
Det tonläget finns inte här. Jag känner inte Märit, men bland de blåas led finns ”marknadsfundamentalismer”. Då finns det inte plats för reflektioner (t ex om det verkligen är samma sak att utföra äldreomsorg och att t ex göra gatsten).  De tror att de funnit De Vises Sten, som botar allt och alla med utförsäljningar och privatiseringar.

Vi som varit med ett tag minns när Carl Bildt pratade om "dynamiska effekter" på 90-talet, när han skulle leda landet. Nog blev räntan dynamisk i alla fall,

500 % måste vara ett ganska svårslaget svenskt rekord. 
Eller: Posten, vart tar den vägen med förslaget om ny postlag?
Eller: Vi som betalar elräkningar ser vad bra allting blir vid konkurrens - för kärnkraftsägarna. 

Det finns sociala värden som inte lätt förs över till de internationella vårdföretagens värld.

Men de borgerliga i Nässjö gör just detta. Pengarna till skolan vill man få fram genom att göra stora ingrepp i äldreomsorgen. Verksamhet för flera hundra miljoner säljs ut, för att (enligt marknadens iskalla sätt att räkna) kunna åstadkomma ett överskott på 6 miljoner.

Extra mycket behövs det inledningsvis, eftersom det i praktiken tar ett tag att få in och utvärdera anbud av den storleken.

Marknadsfundamentalismen handlar om pengar, inte verksamheten i sig. Det är också tydligt i de två insändare jag här försöker svara på. Majoritetsförslaget har en planering inlagd i sig. Trots att – enligt Märit - tydligen lärarfacken inte vet sitt eget bästa, dristar jag mig ändå att fråga: Om inte så som majoriteten vill, hur då? Poängen med frågan är hur man tänker sig att insatsen ska kunna börja fungera från 1 januari och några år framåt. Förutom själva försäljningen av hemtjänsten tar ju anställningar, planering och mycket mera tid, vilket är medräknat i majoritetens förslag.

Jag sammanfattar med ett Strindberg-citat: ”Trovärdigt värre”.

Härmed anser jag mitt replikerande avslutat.

Wille Brüggemann, SAFE-medlem