För en allmänmänsklig och saklig debatt om invandringen!

SD:s påståenden om invandringen stämmer inte i sak. Tystnaden har dock lett till att myterna fått fortsätta odlas. Från att försöka tiga ihjäl SD är det nu dags att ta upp och granska: Invandringens kostnader för samhället är 35-40 miljarder per år. Med en vettigare integreringspolitik med invandrare i arbete i samma proportion (ungefär 70 %) som vi infödingar, skulle de skattevägen betala tillbaka allt detta plus dessutom ge ett överskott på c:a 14 miljarder.

Om arbetslöshet och invandring: Jämför Sverige och Finland. Invandringen är mycket olika i våra båda länder, medan arbetslösheten är ungefär lika stor. Det skulle den inte ha varit om det funnes ett samband mellan arbetslöshet och invandring. SD:s påståenden om invandringen stämmer alltså inte.

SD kan ses som populister med en helt egen debatteknik, där ideologi får bli sakargument. Hur vi vill utforma samhället bygger ytterst på vår människosyn, hur du definierar din solidaritet. För mig är solidariteten universell, med stöd både i bibeln och i FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna.

Typiskt för en populist är däremot att tala i termer av ”vi” och ”dom”, ofta i termer av att man själv talar för ”folket” och motståndaren är en ”elit”.

Argumenten om invandringen ovan kommer från offentlig statistik. En populist kan säga ”Sunt förnuft säger ju, att…”. ”Verklighetens folk vet bättre än stygga staten…”. Den egna intuitionen eller maggropskänslan blir viktigare än sakargument som kan prövas.

Låt oss återföra debatten till sakargument och ifrågasätta SD på samma sätt som alla andra i debatten. Att sedan SD inte svarar på sakargument är en annan sak.

Något om populistens debatteknik

Jimmie Åkesson (SD) är en sorts politiker, som i sin helt egna framtoning är mycket genomtänkt. Han är ”duktig” på sitt sätt och verkar ha en yta av teflon, inget fastnar: Han inser att myter gör mer nytta än en klen argumentation. Bättre att låta dem fortleva än att ta risken att de avlivas i en debatt.

Om det är något som är överdrivet säger han: ”Jag är inte ekonom”, trots att han vet att t ex siffran för invandringens kostnader visats felaktig ett otal gånger. Om den fungerar som opinionsbildning spelar det ingen roll om den är falsk. Myter gör nytta i SD:s värld.

”Det har jag aldrig hört” sa han dagen efter valnatten, om det som 2 miljoner TV-tittare hört från SD:s pressekreterare kvällen innan.

Om det inte går att stoppa huvudet i sanden så kan man åtminstone bagatellisera och marginalisera: Om någon SDare spöar upp någon eller uttalar sig kränkande (”skott för pannan”) så är hon en ”perifer” medlem, även om det är en kommunpolitiker i Åkessons grannkommun eller pressekreteraren i SD.

Det är jobbigt att diskutera med den som inte kan redogöra för vad ställningstagandet egentligen bygger på. Men det är dags att föra tillbaka debatten till att handla om sakargument och öppet deklarerade värderingar!

Wilhelm Brüggemann,

SAFE-medlem, Nässjö

(tel 0380-73271)