30 miljarder är sannare än 267 felräknade

I mitt första inlägg (till S O Nilsson) beskrev jag hur jag uppfattar SD:s sätt att vara i politiken: SD lever på gamla myter och har en lättsinnig, ”fantasifull” hållning till sanning och tillrättaläggande av fakta.

Speciellt gäller det invandringen, där det mer gäller att svärta ner och misstänkliggöra, i synnerhet islam, än att ta reda på fakta att bygga en politik på. Jag ser stora problem med den svenska ”snällismen” i frågan och med ”politisk islam”, men hat och rena lögner kan aldrig vara en hörnsten för ett samhällsbygge. Även om den reglerade invandringen allra främst är en medmänsklig fråga, bemöter jag därför här de felaktiga argument kring ekonomin som Gunnar har tagits upp.

I SD-kretsar har man sin egen ”heliga skrift”, skriven av Lars Jansson. Gunnar G utnämner honom i sin insändare omväxlande till ”matematiker” och ”nationalekonom” bara några rader ifrån varandra. Mycket lämpligt för att skapa trovärdighet, men knappast vederhäftigt.

Lars Jansson är nämligen inte trovärdig alls, vilket har visats ett otal gånger under det senaste decenniet. Som exempel kan vi se på hans uträkning av vad invandringen kostar. För att framställa denna i riktigt dålig dager, räknar Lars Jansson utgifter två gånger eller räknar in saker som inte hör ihop med invandringen, t ex medlemsavgift i EU och u-landsbistånd.

Han skiljer inte heller på brutto och nettosiffror: Kostnaden för barnfamiljers nyttjande av förskola, skola och annat kunde vara ett jättestort ekonomiskt problem, om inte barnfamiljerna samtidigt bidrog med direkta och indirekta skatter, moms och annat, så att de i själva verket lämnar ett nettobidrag till samhället. Räknar man på samma sätt med stöd av den uppsats av Jan Ekberg, som Gunnar G rekommenderar (sid 412, tabell 2), det allmännas kostnader och intäkter för invandrarna hamnar man på just de nivåer Jan Ekberg skrivit (30 miljarder 2002).

En populist vill gärna påskina att det offentliga Sverige inte törs säga obehagliga sanningar, men att SD, med sina rötter i ”verkligheten”, vågar och kan. Lars J försöker sålunda insinuera att Jan Ekberg myglar genom att säga en sak i uppsatser på engelska, där kostnaderna skulle vara ungefär 125 miljarder, och sedan för att vara politiskt korrekt säga siffran 30 miljarder till den svenska regeringen. Det är för att han inte kan räkna, men framför allt för att svärta ner den som inte har samma uppfattning som han själv.

De siffror jag använt är komna ur just den skrift Gunnar G själv citerade i sitt inlägg (fast feltolkad av Lars J). Om de var ”tagna ur luften”, så gäller det alltså också Gunnars egna, förutom de som är fantasifullt beräknade av Lars J.

Detta var en hel del sifferexercis. Nu till något annat: Jag hörde en SD-medlem sjunga ”Idas sommarvisa” med text av Astrid Lindgren. Den är ett typexempel på mångkultur, med sin tjeckiska kompositör (tack för den, Georg Riedel!). Är det sådant Gunnar G vill förskona oss ifrån? Jag skulle gärna vilja höra vilken kulturpolitik Gunnar Gadderyd vill driva i Nässjö. Kanske inte så lätt att svara innan valperioden börjat, men det ska bli intressant att höra framöver.

Wille Brüggemann

SAFE-medlem, Nässjö

(tel 0380 73271)