En välfärdspolitik kan vara jobbskapande

Borg och Reinfeldt vill skjuta på det femte jobbskatteavdraget på grund av ”det osäkra läget i världsekonomin”. Anders B sa för ett år sedan: ”Den här typen av jobbskatteavdrag, som vi har utformat det, är det i särklass mest effektiva åtgärden för att varaktigt höja sysselsättningen”.

Jobbskatteavdragen visar sig inte fungera. Varför görs inte några utredningar om deras effekt? Jo, för att de fina effekter man påstår att jobbskatteavdraget har, inte finns i verkligheten!

De som tjänar i klass med statsministern har fått 50 000 kr mer per år i rena skattesänkningar, men vi har fortfarande 8 % arbetslöshet och vi ser ingen större skillnad i ungdomsarbetslöshetssiffrorna. Däremot ser vi en ökning i de sociala skillnaderna, t ex barnfattigdomen, och allt fler som behöver försörjningsstöd.

Det finanspolitiska rådet ordförande Lars Calmfors, skrev i maj förra året att regeringen i stället för jobbskatteavdrag borde koncentrera sig på åtgärder för att stimulera ekonomin, som tillfälligt högre statsbidrag till kommuner och landsting eller bidragshöjningar till i första hand låginkomsttagare.

Faran är dock inte över. Så fort M vet att ett femte jobbskatteavdrag går igenom, så kommer man att lägga förslaget. Ty regeringens motiv till jobbskatteavdraget är ideologiska, ”marknadsfundamentalistiska”: Privata initiativ är bättre än riktade statliga åtgärder. I budgeten för 2011 räknade Borg med att statliga åtgärder skulle få ner arbetslösheten 0,5 %. Inga särskilt aktiva insatser alltså, man tror trots erfarenheten fortfarande på ”Marknadskrafternas magiska inverkan”.

Nationens ekonomi kan förefalla stark, men fördelningen av tillgångarna är mer och mer ojämn. En politik med välfärden i första rummet kan dock också vara jobbskapande. När t ex barnbidraget infördes, förekom till en början en skarp kritik från höger, men marknaden för hushållsprodukter blomstrade och kritiken tystnade med tiden.

Frågan är: Ska Välfärden kapslas in i Marknaden, även om det innebär ett 2/3-samhälle? Eller ska Välfärden kapsla in Marknaden i sig, som i den blandekonomi som en gång gjorde ”den svenska modellen” världsberömd? EU-medlemskap och globalisering gör att förhållandena nu är andra, men den historiska erfarenheten visar, att man kan söka och finna en modell, där välfärden kommer i första hand.

Alliansen vill skapa en majoritet i riksdagen genom att förhandla med miljöpartiet. I maj sa MP, att de 13-14 miljarder avdraget skulle kosta i stället bör läggas på bl a utbildning och större klimatinvesteringar. Vi får hoppas att MP:s nya språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin håller fast vid motståndet mot det femte jobbskatteavdraget i de förhandlingar som pågår.

Heja Åsa och Gustav!

Wille Brüggemann, SAFE-medlem, Nässjö