KRISRAPPORTEN

Den socialdemokratiska kriskommissionens rapport innehöll inte någon analys varför partiet förlorade det senaste valet. Inte heller något försök att beskriva en plan eller strategi för hur man skulle kunna ta tillbaka makten 2014. Varför svek vänsterväljarna sina partier i så stor utsträckning som de gjorde och vilka var bevekelsegrunderna? Rapporten beskriver konsekvenser av den rådande samhällsutvecklingen men gör knappast något försök att beskriva den politiska otillräckligheten och den utbredda omedvetenheten. Självkritiken lyser med sin frånvaro och det saknas ett jämlikhetsperspektiv.

Globaliseringen är inget nytt. Den har funnits länge. I dag används begreppet som ytterligare ett argument att skrämma folk med och motivera nedskärningar och försämringar för lönearbetare och de som har det sämst. Makten skapar myter för att hålla folk på mattan. Så har det alltid varit. Det är viktigt att reda ut orsakerna och sammanhangen och inte bara konstatera eländet. I dag finns det fler argument än på länge för att avskaffa kapitalismen och ersätta den med en demokratisk, jämlik, solidarisk och rättvis samhällsordning.

Om inte krigen, svälten och klimatförändringarna räcker kan man peka på arbetslösheten och de ständiga angreppen på våra rättigheter.

Vad som krävs är en kämpande arbetarrörelse som utmanar kapitalets makt och som sätter EU-utträdet överst på dagordningen. Ju fortare vi kan lämna "Kapitalets gemenskap" desto bättre är det. Utan en omfattande kamp kommer högervridningen och nedskärningarna att fortsätta. För visst finns det en väg tillbaka till en bättre samhällsordning. Inför 90 procent a-kassa och sjukersättning; I dag är det bara fyra procent av de arbetslösa som faktiskt får en ersättning som motsvarar 80 procent av deras tidigare inkomst.

Säg blankt nej till en höjning av pensionsåldern! Inför 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön! En viktig reform för barnen, familjen och samhället. Anställ fler i den offentliga sektorn! Behoven finns. Förstatliga och återreglera inom energi- och finanssektorn! Här har girigheten fått ett ansikte! Återför progressiviteten i skattesystemet! Maktelitens löneökningar är stötande inte minst inom storföretagen där toppdirektöremas genomsnittslön nu uppgår till 12,2 miljoner kronor om året eller 41 industriarbetarlöner.

Pelle Månsson,

Safe-medlem, Nässjö