KRISRAPPORTEN

Den socialdemokratiska kriskommissionens rapport, som släpptes nyligen, innehöll inte någon analys av varför partiet förlorade det senaste valet. Inte heller något försök att beskriva en plan eller strategi för hur man skulle kunna ta tillbaka makten 2014.

Jag tror att partimedlemmar och sympatisörer hade förväntat sig något om detta. Över femtio ledande socialdemokrater var ju involverade i arbetet med rapporten.

Varför svek de traditionella vänsterväljama sina partier i så stor utsträckning som de gjorde och vilka var bevekelsegrunderna?

De frågorna ger den 120-sidiga rapporten inget svar på. Rapporten beskriver konsekvenser av den rådande samhällsutvecklingen men gör knappast

något försök att beskriva den politiska otillräckligheten och den utbredda omedvetenhet inom arbetarpartierna som lett fram till den verklighet, som vi står inför. Självkritiken lyser med sin frånvaro och det saknas ett jämlikhets- och rättviseperspektiv. Tron att det skulle att skapa jämlikare förhållanden inom EUs ramar efter allt som har hänt där är tragisk. Det grundlagsfästa EU-systemets nyliberala ordning går ut på att försämra för de vanliga löntagarna och de som redan har det svårast och i stället gynna kapitalintressena och de redan rika.Detta menar jag har varit EU:s huvudsakliga - om ej utsagda – mening ända sedan starten.

Globaliseringen är heller inget nytt. (Den harr inte ramlat över oss, som man skulle kunna tro när inan läser rapporten. Den har funnits länge). Idag används begreppet som ytterligare ett argument att skrämma folk med tillsammans med de bedrägliga krisresonemangen och äldrebomen, som är namnet på det tillstånd som innebär att allt fler av oss blir allt äldre. Det låter faktiskt som en farlig sjukdom men så är det ju inte.

Allt är till för att motivera ytterligare nedskärningar och försämringar för lönearbetare och de som har det sämst. Myter skapas av de som har makten för att hålla folk på mattan. Så har det alltid varit. Det är viktigt att reda ut orsakerna och sammanhangen och inte bara konstatera eländet.

I vår nuvarande verklighet finns det dock fler argument på länge för

att avskaffa den människofientliga kapitalismen och ersätta den med en

jämlik, solidarisk och rättvis samhällsordning. Om inte krigen, svälten och klimatförändringarna räcker kan man observera den skenande arbetslösheten och de ständiga angreppen på våra rättigheter. Vad som krävs är en enig, demokratisk och kämpande arbetarrörelse som utmanr kapitalets makt och som sätter EU-utträdet överst på dagordningen. Ju fortare vi kan lämna "Kapitalets gemenskap" desto bättre är det. Utan en omfattande kamp kommer högervridningen och nedskärningarna att fortsätta.

För visst finns det en väg tillbaka till en bättre samhällsordning. Krav som borde föras fram är:

- 90 procent a-kassa och sjukersättning. I dag är det bara fyra procent av de arbetslösa som faktiskt får ersättning som motsvarar 80 procent av deras tidigare inkomst.

- Säg blankt nej till högre pensionsålder! En höjning vore ett skamgrepp mot alla med tunga eller stressiga arbeten.

- Inför 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön. En viktig reform för barnen och deras familjer och samhället.

- Anställ fler i den offentliga sektorn! Behoven finns.

- Förstatliganden och återregleringar inom energi och finanssektorn.

Här har girigheten under senare år verkligen fått ett ansikte. Återinför progressiviteten i skattesystemet!

Maktelitens löneökningar är rent stötande inte minst i storföretalen

där toppdirektörernas genomsnittslön nu uppgår till 12,2 miljoner kronor om året eller 41 industriarbetaglöner.

Utvecklingen mot ökade klassklyftor har pågått så gott som oavbrutet sedan 1980!

Det går bra för kapitalisterna i Sverige:

Pelle Månsson

Safe-medlem

Nässjö

Nässjö lsta mars 2011 tel. 0380 15491