Minnestal över Bernt Hultberg
på begravningen den 8 juni 2012.
Jag har många minnen av Bernt
från Barsebäcksmarscher, fullmäktigedebatter, bokbordssomrar på torget, fredskongresser,
resor i olika länder…
Låt oss återvända till
sommaren 1994, en mycket varm sommar, då det var fotbolls-VM i USA. Jag var
hemma hos Bernt när jag såg den mest spännande fotbollsmatch jag någonsin sett,
kvartsfinalen mellan Sverige och Rumänien, som slutade med att Thomas Ravelli
räddade en straff och därmed segern åt Sverige. Då körde bilarna tutande runt i
Nässjö klockan två på natten och folk badade i fontänen på Stora torget i Nässjö
denna varma sommarnatt…
Denna sommar var också kampanjtid för folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap. Nej-sidans folk i Nässjö kampanjade över
hela Jönköpings län. I slutet av sommaren var vi i Gränna i samband med
någon festival. Där var mycket varmt och mycket folk.
Jag hade kommit med en grupp
Nässjöbor – Marianne, Jenny, Lena, Farshid - lite
tidigare på dagen och satt upp ett bokbord på vägen ner mot hamnen i behaglig
trädskugga. Där passerade rätt mycket folk och vi tyckte det var ett bra
ställe. Men senare på dagen kom Bernt och då var det slut med lugnet…
-VARFÖR STÅR NI HÄR UPPE? HÄR ÄR JU INTE EN MÄNNISKA!!! VI MÅSTE VARA NERE I HAMNEN DÄR ALLA ÄR!!!
Bernt var rejält uppe i varv
och han fick naturligtvis som han ville. Vi fick knalla ner till hamnen bokbord
och material. Och han hade rätt – i hamnen var det ju mycket mer folk.
Bokbordet placerades mitt i
folkhavet och Bernt kom rejält upp i varv. För att synas ordentligt nöjde han
sig inte med ett litet rockmärke – nej han satte på sig en stor bildekal på
bröstet där det tydligt stod ”NEJ TILL EU”. Han syntes nu på flera hundra
meters håll och det var ju ingen tvekan om vad han tyckte i EU-frågan…
Bernt stod hela eftermiddagen
och argumenterade med anhängare och motståndare till EU. Solen stekte från en
klarblå himmel och vi andra smet iväg och badade då och då. Men Bernt höll
stånd vid bokbordet – här var ju ett gyllene tillfälle att träffa mycket folk.
Till slut så blev det kväll
och vi tog färjan över till Visingsö för att gå på jazzfestival. Men Bernt
diskuterade EU även under båtresan och tog inte av sig sin bildekal förrän vi
kom iland på ön.
Under kvällen var det sedan
jazzfestival i gröngräset utanför Visingborgs
slottsruin med många artister, bl.a. Gunnar Svensson i ”Helmer Bryds Eminent Five Quartet”. Det
var underbar ljummen sommarkväll där månen hängde uppe i den mörkblåa himlen.
När klockan närmade sig
tolvsnåret tog vi sista färjan in till fastlandet. Vågorna forsade kring båten
och stjärnorna lyste på natthimlen.
Det var slutet på en härlig
dag och ett fint sommarminne av Bernt!
För all del, vi förlorade sen
EU-omröstningen i november -94 – men vann sedan ”returmatchen” –
EMU-omröstningen 2003. Det ska vi nog vara tacksamma för nu när euron krisar!
Tack Bernt, för många års
politiskt kamratskap och samarbete
- för solidaritet, rättvisa och jämlikhet
- för fred, folkstyre och en bättre miljö
Kampen går vidare!
Thomas Erixzon