Det högervridna språket

Man behöver inte vara språkforskare för att inse att språket anpassas och utnyttjas av högern och makthavarna för att folk lättare ska acceptera nedskärningspolitiken och högervridningen i samhället.

Några exempel: odemokrati kallas för ”demokratiskt underskott”, ökade löneskillnader kallas för ”lönespridning”, större möjligheter att sparka anställda kallas för ”flexibel arbetsmarknad”.

Ordet ”reform” har ju en i grunden positiv klang, men används av makthavarna även när man försämrar villkoren för t.ex. sjuka och arbetslösa.

Utöver att ge förskönande beskrivningar av orättvisor och nedskärningspolitik, så använder man också språket för att svärta ner det som är positivt. Ett jämlikt samhälle med små löneskillnader kallar man en ”sammanpressad lönestruktur”. Det låter ju inte särskilt trevligt; vem vill leva i en ”sammanpressad lönestruktur”?

Ett annat exempel är när man inför EU- och EMU-omröstningarna kallade svensk självständighet och demokrati för ”utanförskap”. 1994 gick en majoritet av väljarna på det knepet, men 2003 hade man synat bluffen.

Mästare i språkets förvrängning har de ”nya” moderaterna varit. Ta bara allt prat om ”arbetslinjen” och ”jobbskatteavdrag”. Skatterna har förvisso sänkts – mest för de rika - med bortåt 100 miljarder, men massarbetslösheten består! Det är arbetslösa, sjuka och pensionärer som genom försämrade villkor har fått betala för mycket av dessa skattesänkningar.

Vad har då socialdemokraterna att komma med för att stoppa högerpolitiken? Inte mycket – Löfvéns tal i Almedalen om ”hållbar frihet” tyder på att det skramlar mycket tomt i partiledarens tunna för tillfället.

”Ökad jämlikhet” var – för mycket längesen - en socialdemokratisk valslogan. Varför inte arbeta för detta mål igen? Ett jämlikt och rättvist samhälle, med minskade löne- och inkomstskillnader, och där man betalar skatt efter bärkraft. När ska dagens socialdemokratiska partiledning våga föra en socialdemokratisk politik?

Thomas Erixzon

SAFE-medlem, Nässjö