Den svenska nationen, toleransen och kulturrikedom

Den svenska nationen bygger på århundraden av skeenden, förändringar, teknikutveckling, immigration, emigration, föränderliga gränser etc. Detta kan svårligen vara debatterbart.

Sverige är idag tämligen homogent om än jag tror medborgarna och/eller boende uppfattar vår nation som rätt identitetslös. Ur denna brist på identitet tror jag dagens politiska situation vuxit fram – liksom den rasism och främlingsfientlighet som under senare år manifesterat sig även parlamentariskt.

Jag tror de flesta medborgare och/eller boende inom Sveriges gränser vill vara stolta över att vara svensk – detta oaktat politisk och religiös tillhörighet. Nationalstaten är enligt mitt sätt att se – trots allt – den bästa arenan för ett styrelseskick som kan kallas demokratiskt.

För att kunna stävja rasism, främlingsfientlighet och misstro mot det demokratiska politiska systemet måste vi försöka lära av vår historia i ett bredare perspektiv än årsexercis kring kungligheterna.

Vi kan se hur samhällspyramiden varit ovanligt sammanpressad. Vi kan se att t. ex. bönderna varit förhållandevis fria och inflytelserika jämfört med andra nationer. Vi kan se en kyrka som i hög grad tog åt sig samhällets sociala verksamhet och utbildning. I allt detta fanns givetvis enorma problem och situationen var över tid bättre eller sämre. Historiskt var det dock en lyckosam utveckling.

Det är i dess efterföljd vi kan se medborgarhemmet och folkhemstanken. Folkhemstanken är delvis ett uttryck för korporatism och förnekelse av klass (kommunister ansågs t. ex. osvenska), men ändå i stort ett sätt att uttrycka solidaritet och inkludering. Inkluderingen manifesteras i vårt sociala skyddsnät som bygger på ett kollektivt synsätt.

Jag har svårt att se en bättre grund för att bygga ett samhälle, som kan bära den politiska debatten om hur detta arv ska förvaltas. Hoten mot denna grund är de ekonomiska krafter som inte erkänner nationsgränser. Skapandet av den europeiska unionen sägs ibland vara ett medel för att hantera detta, men har visat sig vara medlöpare till det globala kapitalet.

Det solidariska och inkluderande samhället är inte kravlöst. Det kräver en sekulär överbyggnad där lag står över religion. Religion verkar inom lagen och politiken formar lagen. Det är viktigt att säga att allt därför inte måste accepteras – en del måste enbart tolereras, så länge det sker inom lagen. Tolerans är en absolut förutsättning för för ett fungerande legalt system.

Nationalstaten innebär både solidaritet och lojalitet. Staten kan inte assimilera eller integrera någon människa. Människor måste själva välja att assimilera eller integrera sig. Statens lägsta krav på boende och/eller medborgare är att människan ackommoderar sig.

Det svenska samhällets grund ska vara så attraktiv att de människor som kommer från andra länder väljer att bli medborgare för att de vill det. Detta ställer krav på befintliga medborgare att vara aktiva i samhället och stå upp för grunden för det svenska samhället och nationalstaten.

Med detta vill jag ha sagt att Sverige måste skaffa en tydlig identitet som tillåter och tål politisk, kulturell och religiös debatt.

Sverige ska vara ett bra land att komma till. Sverige har historiskt byggts på influenser utifrån och vi behöver kulturell mångfald för att utvecklas och bli trygga i det befintliga kulturella arvet. Invandring är inget hot – det är en framgångsfaktor.

Det enda vi vet är att sakernas tillstånd ändras och kommer att ändras – det är bara att titta 100 år tillbaka. Frågan är vilket vårt bidrag blir till framtiden.

Uno Kenstam