Uno Kenstams inledningsanförande vid
fullmäktiges budgetdebatt 29 november 2018.

Ett väldigt tufft år är till ända. Ekonomiskt har det ju gått bra i alla nämnder utom då socialnämnden. När jag höll budgettalet förra året kändes det inte rimligt att barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden skulle klara sina verksamheter. 

BU har lyckats. Det har kommit 10-15 miljoner i statligt stöd, men det har också krävt kommunala pengar för att få stödet. BU har dock dragit i bromsen ordentligt och det ser vi i arbetsbelastningen på skolor och förskolor. Att klara ekonomin har ett pris och det är personal och barn som betalar. Vi får inte glömma det. 

Socialnämnden har drabbats på annat sätt. Ett antal miljoner i statligt stöd har kommit och trots övergångsregering verkar vi få behålla dem – vi har räknat med dem i vårt förslag – ca 7 miljoner.

Hur socialnämnden ska hantera sin situation är mer problematiskt. Vi när förhoppningar om återbetalning av de pengar vi lagt ut i stället för staten på personlig assistans och att de förslag på effektiviseringar som lagts ger resultat. Helst ska detta då ske med att vi fortfarande har god kvalitet.

Det kan låta litet defaitistiskt men de förslag som nämnden har är mycket osäkra och den utredning som gjorts kring funktionshinderomsorgen kan omsättas över tid. Här finns också minskade intäkter som är en ganska stor faktor.

De factoproblemen med att så pass många unga har det så dåligt att de måste omhändertas är svårhanterligt och orsakerna är väl inte fullt ut analyserade och presenterade.

Detta gör det svårt för oss i opposition att riktigt överblicka relevansen i de underlag som är framtagna och därmed även våra möjligheter att lägga relevanta yrkanden i sammanhanget. Vi har valt att så långt ändå tro på underlagens relevans. Det känns ändå väldigt skakigt.

Naturligt nog blir det svårt att mer noggrant redovisa vad som nämnden tänkt göra när man går ur 2018 med 795 mkr och går in i 2019 med 727 mkr – en diff på 70 mkr. Det finns dock pengar i centrala potten för löneökningar som väl i socialnämnden fall belöper sig på ca 15 mkr 2019 och bokföringstekniskt då ger socialnämnden en budget på 740 mkr. Men diffen blir ändå 55 mkr som ska skäras ned, sparas, rationaliseras, effektiviseras eller vilka ord vi nu väljer att använda.

Det är risk att socialnämnden är underbudgeterad utifrån de problem som gett sig tillkänna under året liksom rättighetslagstiftning och dålig statlig hantering av pengar för migration och personlig assistans.

Blir det framtida bekymmer, vilket är troligt, måste vi ändå samlas till en diskussion om detta – majoritet som opposition och vi får arbeta mot att skapa en bättre situation inför 2020. 

Flera andra verksamheter känner sig säkert litet sidsteppade när det blir mycket bu och social, men det är rätt naturligt när de står för över 80 % av våra verksamhetskostnader. 

Det vi har att brottas med är inte bara finansiellt utan reellt. Även med mer pengar så har vi behov av lokaler och personal. Lokaler tar tid att få fram och personal med rätt kvalifikationer finns inte omedelbart till hands och tar också tid att introducera på ett bra sätt. Även om nu personal är bra blir det i ett inledningsskede en belastning på en tajt organisation. 

Litet övergripande sker det många bra saker i Nässjö kommun. Utvecklingsarbetet med kommunen utanför centralorten. Förhoppningen är att vi kan få till en bättre kollektivtrafik i flera av de mindre orterna.

Gestaltningsprogram som skapar tryggare miljö i centralorten bl a med belysning. Jag deltog nyligen i en trygghetsvandring runt sporthallen och i hembygdsparken. På båda ställena som ses som litet hotspots för bekymmer vid tider då det är få människor ute har fått en tryggare inramning.

Bostäder behöver vi och vi får inte glömma dem som inte har höga inkomster – de måste också bo någonstans.

Arbetet med att rusta människor för att kunna ta ett jobb har också gett bra resultat. 

Att mycket trots ekonomiska bekymmer ändå gått så bra är ju att vi har och har haft en högkonjunktur som varat länge. Många förståsigpåare säger nu att det planar ut. Hoppas att det inte är så att det pratet blir en självuppfyllande profetia.

Frågan är om vi verkligen är rustade för en lågkonjunktur med tanke på vår ekonomi. De positiva insatser som gjorts riskerar då vara otillräckliga. Det är väl bara att hoppas att vi får en regering med välfärdsambitioner när det väl är klart. 

Vi har några förändringar av vårt utsända förslag, vilket härrör i hög grad från att de statliga pengarna för bemanning ligger kvar även 2019.

Vi kommer att presentera dem under respektive del och nämnd.

Likaså har vi lämnat in ett antal punkter att hanteras i särskild ordning.

Uno Kenstam – SAFEs gruppledare i kommunfullmäktige