Svar till Leif Ternstedts insändarsvar av den 8 maj.

Tack för ditt svar Leif Ternstedt, men du svarade inte på de viktigaste frågorna om den lag som behövs för att skydda och stärka pedagogerna i arbetet med att utveckla förskolan, intew heller att vara den kommun som kan göra skillnad med att nå ut på det nationella planet där problemen lättast kan tacklas.

Först något om de siffror du presenterar när det gäller Nässjös förskolors personaltäthet; vet du själv vilket underlag som dessa siffror har räknats fram på och vem som står bakom detta underlag? Jag ställer den frågan eftersom det ute i förskolornas verklighet inte ser ut på det sätt du beskriver. Du beskriver också att det gjorts en enkätundersökning bland vårdnadshavarna vilket inte visar annat än goda utlåtanden över pedagogernas arbete i verksamheten.

Eftersom beslutsfattarna själva inte är ute i förskolans verklighet och inhämtar kännedom om hur den reella problematiken ser ut på markplanet där allt händer, är det lika viktigt att det genomförs en enkätundersökning på samtliga förskolor i Nässjö kommun så varje enhet far chans att visa hur den reella verkligen ser ut i verksamheten de arbetar i och ansvarar över. Då först skulle inget annat än fakta kunna läggas upp på bordet. Så sluta att skönmåla situationen. I övrigt i ditt svar, ser det ut som att man på politiker- och förvaltningsnivån sitter inne med den ultimata lösningen på förskolans problematik. Man har hittat metoder som ska utföras på varje enhet! Ett tungt ansvar läggs också på förskolecheferna som också de pressas i sin profession från sina uppdragsgivare.

Men de här nya metoderna handlar om hur man ytterligare kan pressa ur effektivitet ur pedagogerna (!) något som pedagogerna redan prövat på, på så många olika sätt; men som alltid visat sig vara en återvändsgränd - på grund av BRISTANDE RESURSER! Därför ser det ut som det gör - sjukfrånvaro med utmattning, utbrändhet och uppsägning som följd. Man kan inte komma runt problemet om inte nödvändiga resurser finns på plats!

Vad menas då med de rätta resurserna? I skollagen står att "utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet". Den vetenskapliga grunden är framtagen av forskare i pedagogik och utvecklingspsykologi. Och den beprövade erfarenheten är väl dokumenterad och grundar sig på förskollärarnas under lång tids välutvecklade kompetens och professionalitet! Kommunen sitter inte inne med den ultimata lösningen!

Det är förskollärarna som sitter på den kompetensen, som vet och kan sin sak; och det är det kommunen inte har råd att erkänna! Den beprövade erfarenheten har kommunen inte råd att betala! Det man nu håller på med är tvång och gränslösa krav på pedagogerna för att hålla ”verksamheten inom den ekonomiskt satta ramen”.

Det ska också behöva sägas: det är ett sammanhängande komplext problem på hela det nationella planet! Förskolan kommer åter igen att fullfölja ett nytt och landsomfattande FÖRSKOLEUPPROR 18 maj 2019. Nu är det dags för oss politiker att hjälpa till!

Problematiken måste lyftas upp på det NATIONELLA PLANET. Vi kommer inte undan det. En lagstiftning måste komma på plats och resurser tillsättas; ANNARS KAN INTE FÖRSKOLAN BEDRIVAS PÅ DET SÄTT SOM DET LAGSTIFTATS OM ENLIGT SKOLLAGEN. POLITIKER OCH TJÄNSTEMÄN – INSE DEN SANNINGEN!

Jill Angelis, SAFE