USA:s och Storbritanniens flyganfall mot Irak i december drabbade hårt en civilbefolkning som redan genom krig och sanktioner har utsatts för omänskliga lidanden. De massiva bombningarna har skett utan FN:s godkännande och inleddes t.o.m. mitt under det att FN:s säkerhetsråd diskuterade situationen i Irak. Anfallet var en grov kränkning av FN och en personlig förolämpning av dess generalsekretare Kofi Annan.

De massiva bombattackerna kom bara några timmar innan USA:s representanthus skulle ha tagit upp frågan om president Bill Clinton skulle ställas inför riksrätt p.g.a. mened i samband med sina skandalomsusade sexaffärer. Bombningarna måste nog ses som ett sista desperat - och misslyckat - försök av Bill Clinton att komma undan riksrättsprocessen. Att angripa en yttre fiende är ett beprövat sätt för makthavare i trångmål att komma ifrån sina problem på hemmaplan.

Clinton har tidigare skramlat med vapnen så fort Lewinsky-affären har blivit alltför brännande. Han har hotat med att bomba i Irak och i Kosovo. I augusti bombade USA-flyg sönder en läkemedelsfabrik i Sudan - ett 80-tal människor dog. En sådan president är en fara för världsfreden!

Den internationella världsordningen kan inte bygga på att ett land agerar som självutnämnd världspolis och skickar sina bombplan vart den vill i världen utan att fråga någon om lov. USA:s agerande ska istället kallas vid sitt rätta namn - internationell statsterrorism.

Resultatet av USA:s och Storbritanniens bombkrig mot Irak i december har blivit att FN:s ställning allvarligt har undergrävts och försvagats. Säkerhetsrådet står mer splittrat än någonsin och förbindelserna mellan USA och Ryssland har inte varit så frostiga sen kalla kriget upphörde för snart tio år sen.

I Irak sitter däremot diktatorn Saddam Hussein säkert kvar i i sadeln - hans ställning har nog snarast blivit starkare både i Irak och i arabvärlden. De som hårdast har drabbats är som vanligt civilbefolkningen - bombangreppen har skördat många offer i döda och skadade. Däremot lär nog Saddam Husseins biologiska och kemiska vapen att finnas kvar; sådana vapen går knappast att bomba bort. Några som har "bombats bort" är däremot FN:s vapeninspektörer!

USA:s målsättning är knappast att få bort Saddam Hussein från makten. Det hade man lätt kunnat ordna efter gulfkriget 1991 - men då lämnade USA och dess allierade kurder och shia-muslimer i sticket när de gjorde uppror mot Iraks envåldshärskare. Tvärtom är Saddam Hussein nyttig som en väl synlig fiende som kan motivera fortsatt amerikansk militär närvaro i mellanöstern.

Den svenska undfallande reaktionen mot USA:s och Storbritanniens anfallskrig är minst sagt beklämmande. Det enda som utrikesministern Anna Lindh kritiserade var att man inte hade tagit upp frågan i FN:s säkerhetsråd först. Då hade Sverige t.o.m. kunnat rösta ja till bombningarna! Det märks tydligt hur osjälvständig och NATO-anpassad svensk utrikespolitik har blivit sedan Olof Palmes tid!