Det har skett en enorm privatisering i det svenska samhället. 1981 ägde de svenska hushållen 39,9 % av den samlade nettoförmögenheten (dvs. det som blir kvar när vi dragit bort skulderna från tillgångarna) i Sverige. 1995 ägde hushållen 55,7 %.

Detta finns att läsa i SCBs "Realkapitalstock och förmögenhet 1980-1995, appendix 3 till Nationalräkenskaperna N 10 SM 9501".

Den samlade nettoförmögenheten var 4.721 miljarder kronor 1995, varav hushållen följdaktligen ägde 2.630 miljarder.

Slår vi ut denna summa på alla i landet blir det ungefär 300.000 kronor per medborgare. En familj med mamma, pappa och ett barn skulle alltså vara god för närmare en miljon kronor efter det att deras skulder var avräknade.

Det är inget fel i sig att hushåll har tillgångar, men då vi vet att de flesta hushåll inte har några förmögenheter alls, så står det klart att den enorma förmögenhetsökningen i hushållssektorn beror på att de som redan har det gott ställt berikat sig ytterligare. De mindre bemedlade står alltså och stampar på samma fläck eller har sjunkit än längre ner i fattigdom

Det är nödvändigt för framtiden att privatiseringen av tillgångarna stoppas och att de tillgångar som finns fördelas mer rättvist.