Reservation utskott II 8/12 1999

ärende 6

Denna motion lades för tre år sedan, men svaret har dröjt tills nu. Omsorgen om våra äldre och handikappade borde ha högre prioritet.

Under hela 90-talet har rationaliseringar ägt rum. Avgifts- och taxesystem har utformats så att behövande ska avstå från tjänster, städning, hemhandling etc. Taxan är numera indelad i omsorg å ena sidan och service å andra. Förut var det en enda taxa, som tog hänsyn till helheten i den behövandes vardag.

Den tid som ägnades åt bakning, matlagning och städning kombinerades med samtal och samvaro med den behövande. Denna s.k. servicedel har undergått enorma rationaliseringar: matpaket körs hem till behövande utan ordentlig koll på att de äter upp eller äter ö.h.t., städning begränsas och det är sällsynt att någon hinner gå ut med den behövande. Här har naturligtvis stora mängder personal sparats in.

Motionen kräver inrättande av 35 tjänster inom äldreomsorgen och enheterna för utvecklingsstörda. (Det är sammantaget något färre tjänster än det SAFE föreslog inför 2000.) Dessa 35 tjänster är ingen ersättning för alla de neddragningar som skett utan är till för att avhjälpa de allvarligaste bristerna.

I motionen står det " inom äldreomsorgen har nedskärningar genomförts motsvarande ca 240 tjänster sedan 1990". Det är fräckt att utskottet inte citerar rätt i svaret. Där står "enligt motionären har personalneddragningar gjorts sedan 1990 med ca 240 tjänster inom äldreomsorgen".

Med detta felaktiga citat som grund för sin argumention kommer utskottet fram till att 75 årsarbetare försvunnit, men att summa 220 helårstjänster tillkommmit.

Detta gör svaret på motionen oerhört missvisande. I och med en åldrande befolkning och övertagande av landstingsverksamhet är det självklart att personalen ökar i absoluta tal; allt annat är absurt.

Motionären menar dock att om vi ser till omsorgs- och servicenivån 1990 och överför den till 1996 års nivå är det motsvarande 240 tjänster som försvunnit (idag förmodligen uppåt 400).

Vi har 10 människor med behov av omsorg och vi har en personaltäthet på 0,8. En dag ökar antalet människor med behov av omsorg med ytterligare 10, i samma stund ändras personaltätheten till 0,7 för samtliga. Dvs de 20 omsorgsbehövande har tillgång till 14 personal, men hade den ursprungliga personaltätheten behållts hade antalet personal varit 16.

Alltså har personalen i absoluta tal ökat från 8 till 14, men det har skett en nedskärning motsvarande 2 personal.

Utskottet argumenterar alltså utifrån en egen påhittad utgångspunkt och väljer härmed att inte svara på motionen. Viljan att belysa dessa frågor är minimal. Det är antagligen alltför politiskt känsligt.

Nässjö 12/12 -99

Uno Kenstam