Reservation

 

Kommunfullmäktige 15/6 -99

Ärende 6: reglemente för färdtjänst och riksfärdtjänst

 

Att färdas, att i stor utsträckning förflytta sig efter eget huvud, är en gåva alla bör kunna uppleva.

Färdtjänsten har tidigare legat under socialtjänstlagen som en social rättighet, men 1998 blev det en egen färdtjänstlag. Vi frågade då om detta innebar några förändringar av innehållet, men fick svaret att så inte var fallet.

Dock framkom snart att det hela handlade om att skapa förutsättningar för en försämring av färdtjänsten. Vi kan inte påstå att vi blev speciellt förvånade.

Vi har numera vant oss vid att nya lagar och reformer i praktiken innebär försämringar och nedskärningar för dem som mest behöver samhällets stöd.

Detta är ett led i den politiskt beslutade nedskärningspolitiken och den EU-anpassning vi känner så väl.

Den nya lagen innebar alltså att ambitionerna vad gäller färdtjänsten kunde sänkas, till exempel:

- begreppet "svårigheter" ersattes av "väsentliga och långvariga svårigheter", vilket utesluter många färdtjänstbehövande.

- den färdtjänstbehövande ska inte längre kunna få bistånd för att få färdtjänst. Det innebär att den som är fattig inte kan få bidrag genom socialtjänstlagen för att kunna ha råd med färdtjänst. Fattiga göre sig inte besvär.

En kommun kan naturligtvis lägga sig på en högre nivå än vad färdtjänstlagen anger, men i och med statens nedskärningar för kommunerna, ses här ett legitimt sätt för kommunerna att i sin tur skära ner behövandes möjligheter att färdas.

Det påstås rent allmänt numera att det går bra för Sverige och kommunen. Låt oss då ta ett steg till förbättring.

Vi föreslår bland annat att kollektivtrafiktaxan ska styra färdtjänstavgifterna och att tillfälliga färdtjänsttillstånd ska ges efter behov och inte "restriktivt". De som som ej kan använda allmänt färdtjänsttillstånd ska beviljas särskilt färdtjänsttillstånd.

Vi reserverar oss till förmån för våra förslag.

Nässjö 20/6 -99

För SAFEs fullmäktigegrupp

 

Uno Kenstam