Utträde ur EU är enda vägen att få stopp på arbetslösheten!

Så sent som 1990 hade vi full sysselsättning i Sverige. Men mot slutet av det året bestämde sig (s) och de borgerliga partierna sig för att ansöka om medlemskap i den Europeiska Unionen. EU-anpassningen tog fart på allvar.

Tidigt 1991 tog (s)-regeringen beslut om att det främsta målet för dess politik skulle vara att bekämpa inflationen - inte som tidigare att skapa full sysselsättning. Bildt/Wibbles högerregering fortsatte på samma väg. Inflationen sjönk medan arbetslösheten steg brant i höjden. Snart var över en halv miljon arbetslösa!

Sex år senare - och efter tre år som delstat i EU - är den totala arbetslösheten fortfarande långt över en halv miljon!

Att den öppna arbetslösheten har minskat beror inte på att fler har fått jobb, utan på att stora grupper arbetslösa inte längre finns med i statistiken. T.ex. har antalet heltidsstuderande ökat med 36 000 personer i dec. 1997 jämfört med samma månad 1996, enligt Statistiska Centralbyråns senaste rapport. Antalet långtidssjukskrivna har ökat med 32 000 enligt SCB:s oktobermätning 1997.

Enligt Arbetsförmedlingens siffror är antalet arbetslösa (öppet arbetslösa och personer i "åtgärder") 505 613 i december 1997. Till detta kommer deltidsarbetslösa på 198 391 personer, samt övriga som sökte jobb men inte fanns med i den vanliga statistiken, 138 532 personer. Totala antalet arbetslösa är 842 536 personer, till vilket sen skall läggas de mer än 100 000 som nu studerar i bl..a. "kunskaps-lyftet".

Den verkliga arbetslöshetsiffran i Sverige är alltså bortåt en miljon arbetslösa! Se där resultatet av sju års EU-anpassning och tre års EU-medlemskap!

Det finns bara en väg tillbaka till full sysselsättning - och det är att Sverige lämnar EU och som ett självständigt land åter sätter bekämpandet av arbetslösheten som främsta mål för politiken!

Thomas Erixzon (Nässjö), 1998