Reservation till SAFE:s årsmöte 28 mars 2010

ang. antalet SAFE-listor i valet 2010.

I alla tidigare val har SAFE:s kandidater ställt upp på en enda lista. SAFE har ställt upp som ett oppositionsparti mot de majoriteter som varit under årens lopp. Vi har inom partiet varit tämligen eniga om vilken politik SAFE ska föra, och det har inte varit några problem att bara ha en lista för alla SAFE:s kandidater.

Nu är situationen annorlunda. Det finns en rad frågor som SAFE:s ledamöter i fullmäktige, nämnder och styrelser har olika uppfattning i. Nedskärningarna inom kommunens Kost & Städ-organisation, då 46 kommunanställda sades upp, är bara ett exempel.

Enligt Smålands-Tidningen är detta den största uppsägningen som kommunen någonsin gjort av sin personal. De kastas ut i arbetslöshet i en tid då Reinfeldts högerregering drastiskt försämrat villkoren för de arbetslösa och det ofta går 100-tals sökande på varje ledigt jobb.

Trots kraftig kritik inom partiet hade detta beslut stöd av de flesta i SAFE:s fullmäktigegrupp. Uppsägningarna ska också ses mot bakgrunden att SAFE så sent som 1 maj 2009 hade ”Säg inte upp kommunal personal” som en av sina paroller – både i annons och på plakat i tåget.

*

Sedan slutet av 2006 ingår SAFE i en majoritetskoalition med S och V. I praktiken är vi ett stödparti åt S; på samma sätt som C, Fp och till viss del även V var det mellan 1994 och 2006. Den politik vi nu är med att föra skiljer sig på flera punkter från det valprogram vi hade 2006. Men det skiljer sig inte nämnvärt från den kommunpolitik som fördes av S, C och Fp mellan 1994-2006.

En del av oss tycker att detta är en bra utveckling och vill fortsätta samregerandet och kompromissandet med S och V i fyra år till på ungefär samma sätt som de senaste åren. Dessa kandidater hade lämpligen kunnat ställa upp på en egen särskild SAFE-lista.

Andra är däremot kritiska till alla de kompromisser samregerandet har fört med sig och vill återgå till en politik mer lik den som SAFE förde mellan 1991-2006; detta genom att ställa hårdare krav på samarbetet eller genom att SAFE blir ett oppositionsparti igen. Dessa SAFE-kandidater borde haft möjlighet att ställa upp på en egen, separat SAFE-lista.

Ovan nämnda åsiktsskillnader finns säkert också bland partiets medlemmar och inte minst bland partiets väljare. SAFE:s väljare borde därför ha fått en direkt möjlighet att påverka SAFE:s politiska inriktning efter valet 2010. Detta genom att det hade funnits två alternativa SAFE-listor att rösta på. Röstfördelningen mellan listorna hade sen avgjort vilka som blivit invalda för SAFE i fullmäktige.

Detta hade varit det bra och demokratiskt sätt för partiets väljare att direkt avgöra vilka som blir SAFE:s ledamöter i fullmäktige mellan 2010-2014.

Hade det funnits alternativa möjligheter för SAFE:s väljare att ta ställning hade vi tydligt fått veta vad våra väljare tycker om den politik som SAFE har fört sedan 2006. De som tycker att samregerandet varit bra och vill att SAFE fortsätter med det, kunde ha röstat på den ena listan. De som tycker man att samregerandet har varit dåligt, och vill att SAFE måste ställa hårdare krav för samarbete eller åter bli ett oppositionsparti, hade röstat på den andra listan.

Samtliga röster hade dock SAFE som parti; de som är kritiska till SAFE:s nuvarande politik hade kunnat fortsätta att ge sin röst till SAFE, men ändå tydligt talat om vad man tycker. Detta hade varit bättre än att man röstat på andra partier eller stannat hemma på soffan. Med två SAFE-listor torde SAFE ha fått ett bättre valresultat än med en lista. Att ställa upp med två SAFE-listor i valet hade blivit ett streck i räkningen för våra politiska motståndare.

Personvalet fyller inte samma funktion helt. Man kan med nuvarande regler bara kryssa på en enda person på listan. Det blir därför oftast bara en enda person som kan kryssas förbi de av partiet utsedda toppkandidaterna. I övrigt väljs ledamöterna in i den ordning som har bestämts på årsmötet.

På grund av den förda politiken kommer många – det kan bli upp emot 15 personer - som ställde upp på SAFE:s lista 2006 inte att ställa upp i valet 2010. Hade det funnits två SAFE-listor hade troligen flertalet av dessa ställt upp som kandidater. Det hade gett SAFE ett bättre valresultat.

Det är tack vare SAFE:s storlek som det ända sedan 1994 funnits en vänstermajoritet (S, V och SAFE) i Nässjö kommun. Därigenom har socialdemokraterna kunnat vara det styrande partiet i kommunen sedan dess – låt vara att man mellan åren 1994-2006 samregerade med centern och folkpartiet. Ett kraftigt försvagat SAFE kan bereda vägen för ett rent borgerligt styre i Nässjö.

*

Till sist något som borde stämma alla till eftertanke:

SAFE har fått sina 11 mandat och ca 3 600 röster p.g.a. den framgångsrika och tydliga oppositionspolitik vi förde mellan 1991 till 2006.

Numera är vi dock ett samarbetsparti med Socialdemokraterna såsom Vänsterpartiet i stort har varit sen 1994.

Vänsterpartiets mångåriga samarbetspolitik gav dem ett (1) mandat 2006.

*

Mot denna bakgrund menar vi att två SAFE-listor hade varit det bästa sättet för SAFE att få ett bra valresultat och det bästa sättet för SAFE:s egna väljare att tala om vad de tycker, utan att behöva välja något annat parti.

Vi reserverar oss därför mot årsmötets beslut att SAFE bara ska ställa upp med en enda SAFE-lista i valet 2010.

Nässjö 7 april 2010

Thomas Erixzon, Bernt Hultberg, Magnus Hellström, Kjell Alfredsson