DEMONSTRANTER OCH VÄNNER!

Nästa år i september så är det val igen och det är dags att tänka igenom vad som förevarit. Det förra valet blev en stor framgång för vårt parti. Vi fick 10 mandat och är nu det näst största partiet i kommunen.

I en verklig demokrati borde ett sådant väljarstöd också inneburit motsvarande inflytande i den kommunala politiken men så blev det inte. I Socialdemokraterna, som gick till val med löften om en traditionell välfärdspolitik, valde att säkra makten och nedskärningspolitiken genom att göra upp högerut med centern och folkpartiet i stället för en vänsterlinje i politiken tillsammans med SAFE och vänsterpartiet. Den socialdemokratiska ledningens svek mot idealen och mot majoriteten av de egna väljarna är anmärkningsvärd. Den högerpolitik som praktiserats i Nässjö kommun kan knappast ha varit den som de socialdemokratiska väljarna hade förväntat sig när de gick och röstade på sitt parti förra gången.

Jag tror inte att de som vill se en mer jämlik och rättvis ordning gör om samma misstag när de går och röstar nästa gång.

SAFE har majoritet i fullmäktige tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet - 31 röster av 57.

Det skulle alltså vara fullt möjligt att driva en betydligt mer solidarisk och rättvis politik gentemot äldre, handikappade, barn och ungdomar om bara Greger Phalén och socialdemokraterna hade haft en sådan ambition. Men (s) i vår kommun har ända sedan 1994 valt att samarbeta högerut och politiken har naturligtvis blivit därefter! Det som har präglat den kommunala verksamheten och debatten under den här valperioden har varit de ständiga kraven på nedskärningar inom fram för allt skola, förskola, handikapp- och äldreomsorg. SAFEs målsättning har varit att synliggöra och få stopp på nedskärningspolitiken och EU-anpassningen.

Grunden för vår politik har varit våra medlemsmöten på torsdagskvällar och söndagsförmiddagar och vårt aktiva deltagande i fullmäktige, nämnder, styrelser, utskott och beredningar m.m. Vi har fört fram SAFEs politiska syn i flygblad, debattartiklar, insändare, genom föreläsningar, bokbord och demonstrationer.

Rubriker från lokaltidningen talar sitt tydliga språk: "Omöjlig ekvation för omsorgen. Pengarna räcker inte trots desperata sparförslag." "Miljö- och byggkontoret går på knäna." "Handikappade drabbas när fritidsledartjänst dras in." "Personal hörde inte nödrop när äldre kvinna ramlade." Osv

För trots att skatteintäkterna ökar och förvaltningarna på papperet får mer pengar så räcker de inte ens för att klara oförändrad kvalitet på verksamheten inom t.ex barn- och utbildningsförvaltningen och omsorgsförvaltningen. Den budget som majoriteten nu har fått igenom betyder att hela 15,4 tjänster måste bort från barn- och utbildningsförvaltningen. Vårdlagen inom äldreomsorgen har under flera år hävdat att man har för lite personal. Situationen har förvärrats under de senaste åren genom bl. a. svårigheter att rekrytera, hög sjukfrånvaro och fler fall av belastningsskador.

Socialchefen Bo Samuelsson skriver följande ang. en utredning: "Totalt visar mätningarna behov av mera arbetstid för hemtjänsten, då en del uppdrag i dag utförs på raster och ledig tid."

Barn och gamla far illa på många håll i vår kommun. Det vet de som har nära anhöriga inom skola, vård och omsorg.

Allt färre unga väljer i dag vårdyrket på grund av de otrygga arbetsförhållandena, låg lön och allt lägre status.

Samtidigt som behovet ökar så drar man också ner inom Landstinget. Den här ekvationen går inte ihop. Sedan den s. k. Ädelreformen 1992 har antalet vårdplatser i vårt landsting skurits ner med 25% (ca 500 platser). Ändå vet vi att den viktigaste kvalitetsfrågan för äldre- och handikappomsorgen är just personaltätheten.

Nog borde det vara hög tid att göra uppror innan likgiltighetens kalla hand har lagt sig över allt som är mänskligt och solidariskt. SAFE har föreslagit en kommunal skattehöjning "för att få bukt med de värsta nedskärningarna. Den enda möjlighet vi har när statsbidragen inte räcker till - dock utan gehör från några andra partier i fullmäktiges omröstning. - Men egentligen skulle kommuninvånarna vare sig behövt drabbas av nedskärningar eller skattehöjningar. "Det går nämligen bra för Sverige" - statsminister Göran Persson har för en gångs skull alldeles rätt! Statens bokslut för år 2000 visade på ett plus med över 100 miljarder kronor!

Men vårt lands tillgångar hamnar liksom under hela 1990-talet i fel fickor. De redan rika får skattesänkningar och större förmåner medan den kommunala verksamheten hålls på svältkost. Tilldelningen är helt otillräcklig för att uppväga det avbräck i ekonomin som kommunerna drabbades av genom införandet av egenavgifter och påtvingade pensionsavsättningar. Det som sker är ingen tillfällighet. Den EU-anpassade regeringen har hela tiden fört en målmedveten politik för att minska storleken på den offentliga sektorn. Enligt påbud från Bryssel ska den skäras ner till genomsnittlig EU-nivå och det som drabbas är oundvikligen skolor, sjukvård och äldreomsorg. Det s. k. "stålbadet" eller saneringspolitiken drabbar enligt EU-systemets logik de sämst ställda och de allra mest behövande. Det här är ingen socialdemokratisk politik utan en rent borgerlig politik av sämsta slag.

Vi menar att en socialdemokratisk regering värd namnet i stället oreserverat borde ge kommunerna de resurser som krävs för att förbättra skola och förskola, sjukvård, äldre- och handikappomsorg.

I dag diskuteras det nya nedskärningar inom barn- och utbildningsnämnden och omsorgsnämnden. Aktuella förslag är bl.a.

- Kommunens äldreomsorg inom Äkershäll/Handskeryd och hela Forserum lämnas ut till privat entreprenad.

- Sandsjövik alternativt Solgläntan i Bodafors läggs ner och därmed avvecklas 18-20 platser för kvalificerad äldreomsorg.

- Den utlovade flytten av korttidsboendet Syrenen till ändamålsenliga och nyrenoverade lokaler i Parkgården prutas bort.

- Habiliteringsersättningen tas bort och antalet platser för korttidsvistelse minskar inom handikappomsorgen.

- Indragning av åtskilliga lärartjänster. Elever med behov av stöd får inte den hjälp de behöver. Särskilda satsningar för att stötta dessa elever läggs ner.

- Grimstorps skola riskerar nedläggning. Personalen känner redan i dag att det är svårt att orka med. Ytterligare sjukskrivningar är risken. Det kommer att bli svårt att rekrytera ny personal. - Svårare få plats i förskolan. Öppettider minskas.

Vårdtagare, barn i skola och förskola, personal och anhöriga drabbas!

SAFE har krävt att omsorgen i Åkershäll Handskeryd och Forserum även i fortsättningen skall drivas av kommunen i egen regi.

Vi har krävt att Habiliteringsersättningen för handikappade skall vara kvar. Det gäller mycket blygsamma ersättningar som de handikappade uppskattar och gläds åt att få.

Vi har krävt att Sandsjövik och Solgläntan i Bodafors och Hallebo i Flisby ska drivas vidare och att Syrenen flyttas till de lokaler som står iordningställda i Parkgården.

Vi anser inte heller att någon personalneddragning skall göras i receptionen och bland nattpersonalen på Parkgården.

Socialdemokraterna, centern och folkpartiet väljer att fortsätta nedskärningspolitiken. Låt det inte ske: Protestera och demonstrera före den 31e maj när beslutet ska tas!

Den avgörande orsaken till nedskärningarna av vår välfärd och de fortsatta försämringarna i kommunerna är EU och EMU anpassningen. Göran Persson och hans ministrar leker gärna statsmän i EU, men när det handlar om jobb och välfärd i vårt land så har de inget att komma med. Marknaden bestämmer och politikeretablissemanget gör som de blir tillsagda. Det må handla om att sälja ut statliga företag, att privatisera offentlig verksamhet, luckra upp arbetsrätten eller att förskingra löntagarnas pensionspengar genom aktiespekulation.

Inom utrikespolitiken så har solidaritet med fattiga och förtryckta ersatts av ett reservationslöst stöd åt EUs och NATOs stormaktspolitik och imperialistiska strävanden. Neutralitetspolitiken skrotas och man rustar en militär insatsstyrka i Stormakten EUs tjänst.

Därför är det i dag hög tid att tala mycket tydligt. En stor del av det svenska EU-motståndet har allt för länge varit överdrivet fina i kanten och knappast ens vågat tala i klartext om nationen. Man har uppträtt som om frågan bara rört sig om vissa motsättningar inom samförståndet. Det här duger inte längre! Ett sådant tal tjänar bara EUs intresse. Nu har majoriteten av svenska folket sedan länge varit motståndare till EU och EMU och då gäller det att oreserverat ta folkmajoritetens parti. Först när vi raserar samförståndet med överheten och drar en tydlig gräns mot EU-krafterna så blir det möjligt att organisera folkviljan och forma en ny svensk politik i frågan.

Det är bråttom! Själva demokratin håller på att omprövas! Majoritetsstyre anses föråldrat bland makteliterna. Minoritetsmakten och oheliga allianser håller på att ta över. Det gemensamma intresset är att utöva makt och huvudtanken är den att motsättningen mellan arbetare och kapitalister, som kännetecknat alla tidigare epoker, nu är förbi. Framtidsforskarna tänker sig att den föråldrade nationella massdemokratin ska avvecklas i två riktningar - uppåt till överstatliga arrangemang och nedåt till en högteknologisk direktdemokrati.

De saktmodiga som inte vill låta sig luras och de efterblivna fattig- länderna lämnas därhän.

När socialdemokraterna nu säger sig vara ansvariga för 90-talets ekonomiska kriser så är det för att legimitera den nya kapitalistiska ordningen och misskreditera välfärdsstaten som är EU-systemets motsats.

Det epokskifte som nu framträder i de nya ideologernas uppställning är en förvriden och förljugen bild av samhällsutvecklingen.

Ett system av självklarheter håller på att trängas undan av ett annat och det nya håller det gamla ansvarigt för allt ont i världen.

Den sociala ingenjörskonst som praktiserades i välfärdsstaten och som var folkhemmets kännetecken, och som ideologerna nyss bekände sig till, har blivit något som de föraktar och fördömer. Tron på teknik och ekonomi som högre väsen bortom mänsklig kontroll har ersatt förnuftet bl a därför att det är lönsamt för vissa.

När kapitalintresset söker nya vägar för att säkra sin ställning sker förskjutningar i det allmänna medvetandet. För systemskiftet i politiken behövdes ett systemskifte i tanken.

Den revolutionerande informationstekniken(som var en kejsare utan kläder). Den globaliserade ekonomin(som var en myt), valfriheten(som var reserverad för de rika), egenmakten (som var ingenting) och offentliga centralmakternas upplösning i informella nätverk(som gick ut på att underminera nationalstaten och legitimera EU-makten) var det som

erbjöds folken i det nya imperiet.

När EU-förespråkarna talar om EU som om det vore ett fredsprojekt så är de okunniga eller så ljuger de. Nej, något fredsprojekt är det inte och kommer heller aldrig att bli.

Nyss var det EU med Tyskland i spetsen som i sitt intresse destabiliserade och sprängde Jugoslavien efter det att bl.a. den tyska hemliga polisen sett till att gamla motsättningar inom den Jugoslaviska federationen blivit som nya. När motsättningarna blivit krig och landet börjat falla sönder så var det dags för NATO och EU att bomba det som var kvar av Jugoslavien sönder och samman.

Någon socialiststat på EUs bakgård fanns det inte utrymme för. EU är ett fredsprojekt av samma slag som det tidiga fyrtiotalets nya Europa i vilket franskt, danskt, holländskt och österrikiskt storkapital med industrier och allt ingick i förening med det starkare tyska storkapitalet. Samverkan - inte längre strid - hette det då på samma sätt som nu. Men då som nu enades detta Europa för de nya krigen i sina gränstrakter. Österut då som nu. Vad kommer härnäst? Blir det oljan i Kaukasus eller blir det Vitryssland?

Sedan trettiotalet har vi i Sverige haft ett allmänt samförstånd om behovet av en nationell försvarsmakt. Men även krigsmakten har anpassats till EUs behov. 1900 Svenska officerare och meniga skall ut som legoknektar i EUs militära insatser. Hur kunde detta hända utan att folket tillfrågades först?

Den som accepterar att bli legosoldat åt en imperialiststat som EU måste väl betecknas som en presumtiv yrkesmördare. Är det inte så? Eller har jag fel?