Jag brukar avsluta mina första maj-tal med en dikt. I år har jag valt Bertolt Brechts - Legenden om den döde soldaten (1918).
Det är inte av någon tillfällighet utan efter mycket noga överväganden. Så här skrev BB i en kommentar till dikten en tid efter att den hade publicerats i Tyskland och också blivit förbjuden.
 
 

BRECHTS KOMMENTAR TILL DIKTEN OM DEN DÖDE SOLDATEN

(Ur exilen)


När jag drevs i landsflykt
Stod det i plankstrykarnas tidningar
att det skedde för att jag hade hånat
minnet av världskrigets fallna.
Det är sant att 1918
när kriget i verkligheten var avgjort
men de maktägande inte desto mindre fortsatte
att skicka krymplingar, gymnasister och överåriga i fält
så skrev jag en dikt där jag skildrade
hur de grävde upp den stupade soldaten
och under allmänt jubel från alla skurkar
och bedragare mot folket eskorterade honom tillbaka till fronten. I dag
när de förbereder ett nytt världskrig
som kommer att överträffa det förra i avskyvärdhet
har de all anledning att göra sig av med folk som mig
och utpeka oss som förrädare
mot deras planer.
 
 
 
LEGENDEN OM :DEN :DÖDE SOLDATEN (1918)
av Bertolt Brecht


När kriget än i sitt fjärde år
inga fredsutsikter bjöd,
fann soldaten till sist sin lott för svår
och dog självmant hjältens död.


Men kejsaren han var ingen vän
av såna bryska beslut.
Han sa: vad vi tarvar i dag är män
Som håller kriget ut.


Och bäst som soldaten vilade där
medan sommarvin strök över mon
så kom mitt i natten en militär-
medicinsk kommission.


Till kyrkogården de styrde sin led,
till krigarens multnande kropp,
och en invigd spade hade de med
för att gräva kadavret opp.


Och doktorn granskade vad som var kvar
av soldaten bak och fram
och fann honom vara fullt användbar:
att han stupat var synd och skam.


Så drog de iväg med liket i fart.
Natten var djup och blå.
Man kunde se hembygdens stjärnor klart
om man ingen hjälm hade på,.


Med brännvin de lyckades få honom varm
och egga på nytt hans törst.
Två systrar hängdes vid hans arm
och ett halvnaket fnask gick föret.


Men eftersom kroppen ju ruttnad var
Så fanns för en prästfan bruk.
Han svängde mot lukten sitt rökelsekar
så ingen behövde bli sjuk


I spetsen musiken i guldsmidd prakt
och mässingotubors ståt.
Soldaten lyssnar i givakt
och gör lydigt marsch framåt.


Två sjuksoldater är också med
att se till för säkerhets skull
så han inte går som han fått för sed
och dräller i lorten omkull.


Och soldatens svepning den målar de
I färgerna svart-vitt-rött
och bär den som fana så ingen kan se
träcken i vilken han dött.


I tågets mitt går en herre i frack
med skjortbröst stärkt och strikt.
Han är tysk och ytterst medveten, ack.,
om sin fosterländska plikt.


Så bär det iväg längs dal och berg
med musik och trummors taram.
Soldatens hy hade snöflingans färg
där han raglade vägen fram.


Och katter och hundar rusade till
för att visa sitt tyska nit.
Och åkersorken: också han vill
väsande räknas dit.


Och när de kom till byarna sen
stod kvinnorna och skrek "bra"'.
Och träden bugade. fullmånen sken,
Det var ett allmänt hurra.


Tack vare musik och trummors taram
såg människor och fän sin chans
att tränga sig på där han vajande stod
likt en berusad chimpans.


Men allt som trängseln ökades
vid musik och trummors taram,
så kunde soldaten inte mer ses,
det var omöjligt komma fram.


Så stark var kring honom jublets dån
så ingen honom såg.
Han kunde bara ses uppifrån
Och där går ju stjärnornas tåg.


Men stjärnorna de slutar sin färd,
snart kommer en morgon röd
soldaten dock, som han blivit lärd
drar till sin hjältedöd.


 
 
 

EPILOG
 
Bertolt Brecht skrev den här dikten när han var 20 år. Han studerade medicin och i första världskrigets slutskede blev han inkallad som sanitetssoldat vid militärsjukhuset i Augsburg.
(det var endast de värsta fallen av krigsskador och lemlästningar som skickades dit.) Upplevelserna i Augsburg blev en vändpunkt i hans liv och kom att prägla hans framtid som människa och författare.
Det är viktigt att ta del av och lära av historien för att förstå sammanhangen i dag. Hur ska vi annars kunna förstå nedskärningarna i Sverige och vår egen kommun och koppla samman dem med EU-politiken? Hur ska vi annars kunna avslöja att den s. k. saneringspolitiken i Sverige var en systemförändring och en anpassningspolitik beställd av EU-byråkratin och Europas storfinans?
Orsakskedjorna har inte förändrats mycket över tiden från 1918 till i dag.
I dag kan vi konstatera att EUs verklighet till punkt och pricka blivit just den som vi inom EU-motståndet varnade för inför folkomröstningen. Den omfattande militariseringen, raserandet av välfärden och den svenska alkoholpolitiken, människohandeln, prostitutionen och kvinnoförnedringen, otryggheten och försämringen av arbetsmarknadslagarna, den ökade kriminaliteten, drogmissbruket, odemokratin och smusslet för att bara nämna några av de uttryck som EU-systemet tagit sig och som vi fått på köpet genom EU-medlemskapet.
Under det här halvåret när Sverige sitter som ordförande är det viktigt att så många som möjligt av oss EU-motståndare säger ifrån med kraft i de sammanhang där vi kan och verkar.
Måtte det bli en mäktig manifestation som det allt mer maktfullkomliga ekonomiska och politiska överheten här i landet sent kommer att glömma.

SVERIGE UT UR EU!

NEJ TILL EMU!

Till början av Pelles första maj-tal!         Till startsidan!